☃
* 15 December, 1970.
Tisdag.
”Ska du verkligen vara med idag?” frågade Maureen när de var på väg mot skolans simbassäng. ”Skulle inte du ta det lugnt ett par dagar?”
”Så sjuk har jag inte varit.” svarade Ryan. ”Jag orkar nog med lite simning. Jag vill inte vara stilla mer nu, då blir jag tokig.”
”Tokig vill vi inte att du ska bli.” skrattade Maureen.
Det blev ett tufft simpass. Coach Henderson pushade på sina elever hårdare och hårdare i vattnet.
”Han har blivit galen!” flämtade Sheila när lektionen var slut och de gick mot omklädningsrummen. ”Tror han att vi är luttrade idrottsmän eller?”
”Jag kommer få sån träningsvärk att jag inte ens kan lyfta en penna idag.” flämtade Clark.
Maureen lade armen om Ryans axlar.
”Hur är det mig dig då?”
”Jag är okej.” sa Ryan.
Maureen gav honom en är det verkligen säkert-blick.
”Jag svär, jag mår fint!” försäkrade Ryan.
”Hur orkar du?” sa Sheila. ”Är du dopad eller…?”
Ryan skrattade.
”Nej, men jag har nog lite sparad energi från alla dagar jag bara satt hemma.”
”Alla dagar…?” sa Sheila. ”I fyra dagar var du hemma. Hur mycket energi har du egentligen...?”
Ryan log åt Sheila.
”Ganska mycket tror jag.”
Sheila lade också armen om Ryan.
”Vet vad, sötnos? Det tror jag också.”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar