Dylan från Blue Creek Hill: Rum 97 och Ghost World: NYC gästbloggar
Pärlor & tårar
av Dylan Cailyn Breslin
Saker försvann jämt hemma hos oss.
Glendas pärlhalsband, pengar, Glendas och Bills vigselringar.
Istället för kramar och välkomsthälsningar, när jag tillfälligt fick komma hem från The Hill, drunknade jag i frågor och beskyllningar.
Jag försökte förklara att det inte var jag. Jag hade inte tagit där sakerna. Varför skulle jag göra det?
En dag fann Glenda pengar och ett av pärlhalsbanden under madrassen i min säng.
Hon kom ut i köket och slängde upp sedlarna och pärlorna på köksbordet.
”Vad är det här, Dylan?”
Jag såg oförstående på henne.
”Dina saker.” svarade jag.
”Just det!” sa Glenda. ”Mina saker!”
Hennes röst dröp av ilska och jag kunde inte låta bli att tänka:
Om hon vore en drake skulle det komma rök ur hennes näsborrar.
Tanken fick mig att börja fnissa.
Dumt, dumt, dumt!
”Sitter du och flinar åt mig, din lilla tjuv!” fräste mamma-draken.
”Jag har inte tagit dina jäkla saker!” skrek jag, för det är inte kul att bli anklagad för något man inte har gjort.
I nästa sekund brände hennes handflata mot min kind.
Jag behövde inte se mig i spegeln för att se det röda märket flamma upp.
Det hade hamnat där så många gånger förut att jag visste precis hur det såg ut.
Jag plockade upp pärlhalsbandet, höll det mellan mina fingrar i några sekunder, sedan slet jag sönder snöret. Pärlorna flög över bordet och golvet.
Draken frustade rök igen.
Jag sprang ut ur huset.
Inte för att jag var rädd för vad hon skulle göra med mig, nej, jag ville bara komma bort.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar