*
Prolog
New York City
Sommaren 2001
11-åriga Mae Winters vred och vände på sig i sin säng. Trasslade in sig i lakanen. Hon drömde mardrömmar som kändes fruktansvärt verkliga
- som vanligt när hon drömde.
Mae vaknade med ett ryck.
Hennes huvud värkte och en våg av illamående sköljde över henne.
Hon var vaken nu, men ändå såg hon drömsekvenser framför sig.
Hon hörde en högtalarröst:
”Tåg mot Bedford med avgång klockan 12:30 ankommer nu till spår 12.”
Folk skyndade sig mot plattformen.
Ett ilsket gnisslande ljud. Ett starkt vitt ljussken.
Ännu ett ont varsel.
Prolog
New York City
Sommaren 2001
11-åriga Mae Winters vred och vände på sig i sin säng. Trasslade in sig i lakanen. Hon drömde mardrömmar som kändes fruktansvärt verkliga
- som vanligt när hon drömde.
Mae vaknade med ett ryck.
Hennes huvud värkte och en våg av illamående sköljde över henne.
Hon var vaken nu, men ändå såg hon drömsekvenser framför sig.
Hon hörde en högtalarröst:
”Tåg mot Bedford med avgång klockan 12:30 ankommer nu till spår 12.”
Folk skyndade sig mot plattformen.
Ett ilsket gnisslande ljud. Ett starkt vitt ljussken.
Ännu ett ont varsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar