*
Joanne
När jag sade god natt till Alex den här kvällen var han djupt försjunken i spännande bok och mumlade bara ett lågmält litet
"Mmmm..."
när jag sa att det var dags att sova.
"Det blir en lång dag i morgon lilla gubben, så du behöver verkligen sova."
Han tittade upp på mig och bet sig fundersamt i läppen.
"Tio minuter till bara?" bad han. "Jag har bara ett kapitel kvar i den här boken."
Jag log.
"Okej, tio minuter. Men sedan måste du släcka och försöka sova."
Alex suckade.
Jag slog mig ner på hans sängkant.
"Funderar du mycket på morgondagens läkarbesök, eller på att damen från soc kommer hit?"
Pojken ryckte på axlarna.
"Inte så mycket. Jag kan ju ändå inte påverka nåt av det, så det får bli som det blir."
Jag log mot honom.
"Jag beundrar din styrka och positiva attityd, Alex."
Alex log.
"Tack. Det är nog för att du och Martin alltid är så positiva jämt - det smittar väl av sig på oss barn kan jag tänka mig."
Jag kramade om min fina unge.
Alex och jag började prata lite om morgondagen. Det visade sig att pojken tänkte mer på den än han erkänt.
Vi pratade ganska länge och till slut kikade Alex på sin väckarklocka.
"Det har gått tio minuter, min läs-tid." skojade han.
Jag skrattade och kramade honom igen.
"Okej din lille rackare, du får läsa i tio minuter. Jag kommer tillbaka om en stund och säger god natt."
Alex bara nickade.
Han var redan försjunken i sin bok igen.
Joanne
När jag sade god natt till Alex den här kvällen var han djupt försjunken i spännande bok och mumlade bara ett lågmält litet
"Mmmm..."
när jag sa att det var dags att sova.
"Det blir en lång dag i morgon lilla gubben, så du behöver verkligen sova."
Han tittade upp på mig och bet sig fundersamt i läppen.
"Tio minuter till bara?" bad han. "Jag har bara ett kapitel kvar i den här boken."
Jag log.
"Okej, tio minuter. Men sedan måste du släcka och försöka sova."
Alex suckade.
Jag slog mig ner på hans sängkant.
"Funderar du mycket på morgondagens läkarbesök, eller på att damen från soc kommer hit?"
Pojken ryckte på axlarna.
"Inte så mycket. Jag kan ju ändå inte påverka nåt av det, så det får bli som det blir."
Jag log mot honom.
"Jag beundrar din styrka och positiva attityd, Alex."
Alex log.
"Tack. Det är nog för att du och Martin alltid är så positiva jämt - det smittar väl av sig på oss barn kan jag tänka mig."
Jag kramade om min fina unge.
Alex och jag började prata lite om morgondagen. Det visade sig att pojken tänkte mer på den än han erkänt.
Vi pratade ganska länge och till slut kikade Alex på sin väckarklocka.
"Det har gått tio minuter, min läs-tid." skojade han.
Jag skrattade och kramade honom igen.
"Okej din lille rackare, du får läsa i tio minuter. Jag kommer tillbaka om en stund och säger god natt."
Alex bara nickade.
Han var redan försjunken i sin bok igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar