*
Exet och den blonda saken tyckte av någon anledning att situationen blev vääääldigt pinsam.
Men c’est la vie... Mig jävlas man inte med ostraffat.
Jag satte Troy på bordet och studerade blondinen som satt mittemot min karl.
”Alice… eh... öh.. det är inte som det ser ut...” mumlade mannen som var far till mina barn.
”Det är klart att det är!” sa jag. ”Gör dig inte dummare än vad du är.”
Jag vände mig till hans blonda sak och granskade henne.
Hon fortsatte besvärad att äta och försökte låtsas om jag inte var där.
Det var nog inte så lätt, för jag stod väldigt nära henne och blängde på henne med onda ögat.
Och Troy hade nu upptäckt hennes stora pärlhalsband i plast. Han kröp fram över bordet och tog tag i halsbandet
Det är bra Troy, stryp våpet! tänkte jag.
Nej, det tänkte jag inte, så elak är jag inte.
Däremot jublade jag inombords när min lilla telning slet tag i halsbandet så att pärlor flög ner i blondin-häxans soppa och i dekolletaget.
Det stänkte ljusgrön sparrissoppa på hennes vita klänning och i hennes ansikte.
Troy gurglade glatt, det var nästan som om han förstod hur duktig han var!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar