*
"Det går inte så bra att brotta ner pappa va, brorsan?" fnissade Rebecca.
"Ser det ut så...?" fnissade Ryan.
Han försökte ta sig ur Davids grepp.
"Faktiskt inte." skrattade Rebecca. "Ska du inte ge upp Ryan?"
Ryan skakade på huvudet.
"Jag ger mig aldrig!"
"Du kan väl ge dig en liten stund?" frågade Kate. "Så att vi kan äta lunch nu."
Hon log mot sin son.
David såg på Ryan.
"Ska vi ge oss?"
Ryan låtsades fundera.
"Vet inte... Det beror på vad vi får för lunch."
"Kommer ni inte äter vi upp all efterrätt." skojade Maggie.
"Neeej!" Ryan låtsades bli förfärad. "Inte efterrätten!"
Maggie skrattade.
"Kom hit och ät då gullunge."
"Ja, nu går vi och äter." log David.
Han släppte taget om Ryan.
Ryan satte sig i soffan. Han såg upp på sin far med sitt speciella bus-leende.
"Jag är inte färdig med dig än." varnade han.
David skrattade och rufsade om sin sons hår.
"Varför rufsar alla i mitt hår hela tiden...?" frågade Ryan nyfiket.
"Har du nåt emot det?" undrade Maureen.
"Nä," sa Ryan. "jag bara undrar."
"För att det är så kul." sa Sunshine.
"Ja, säkert." log Ryan.
"Jo, det är kul." sa Maureen och rufsade om i hans hår. "Lika kul som att... pussa dig!"
"Nej, inga pussar!" sa Ryan och blev röd om kinderna.
"Jo." flinade Maureen.
Ryan reste sig och gick mot trappan som ledde ner på stranden.
"Då får du jaga mig först!"
Han sprang ner i sanden.
"Men Ry!" ropade Rebecca. "Kom nu, vi ska ju äta!"
"Är du galen?" sa Ryan. "Det finns ju galna tjejer som vill pussas där uppe!"
De andra skrattade.
"Vi kittlar dig också - om du inte kommer upp inom två sekunder!" ropade Rebecca.
Ryan skyndade sig upp för trappan och satte sig anfådd på sin plats.
"Inte pussas och inte kittlas!" pustade han.
"Är det farligt?" skrattade Maggie och kramade pojken.
"Jaaa!" sa Ryan. "Det är jätte-farligt!"
Maureen log.
"Du får en puss iallafall."
Ryan skakade på huvudet och rodnade igen.
"Jooo!" skrattade Maureen.
Hon gav Ryan en puss på kinden.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar