SkrivPuff: Utmaning 2010:169 - 19 juni

Skriv om något skirt.

Klänningen var ljusgrön och hade en underkjol av siden i samma färg.
”Visst är den vacker?” Louella Jenlin såg på sin lilla dotter med förväntansfull blick.
”Jaaa!” sa Elle.
Flickan kände på tyget och strök över klänningen med fingertopparna.
”Den är väldigt vacker.” sa Louella. ”Och tunn, det är därför den har underkjol, så att den inte vara genomskinlig.”
Elle log varmt. Änglaleendet, brukade Louella tänka.
”Skir.” sa Elle.
”Vaddå?” Louelle såg förvånat på sin sjuåring.
”Skir, inte tunn.” svarade Elle.
”Vilka fina ord du kan min raring.”
Louella kände sig stolt över att hennes lilla unge läste så mycket och lärde sig svåra ord.
”Mmmm.” sa Elle och log.
Elle visste att folk tyckte att hon var väldigt intelligent för sin ålder, men det var inget hon tänkte särskilt mycket på. Hon tänkte aldrig i livet bli mallig eller tro att hon var bättre än någon annan!

”Ska du prova klänningen?” frågade Louella.
Elle nickade ivrigt. Hon kastade av sig jeans och T-shirt så att hon stod i bara linne och trosor.
Louella drog den skira klänningen över hennes lockiga huvud.
”Oj då, den var visst lite för lång.”
Elle såg ner på fållen, den räckte ända ner till fötterna på henne.
”Men mamma… du vet väl min storlek? Detta här är inte min storlek.”
”Du ska få skor till också.” sa Louella. ”Jag såg så söta tygskor, gröna med rosa rosor fastsydda. Skulle du vilja ha dem?”
Elle svarade inte.
Hon drog av sig klänningen och sedan gav hon sin mamma en allvarlig blick.
”Har du betalat för klänningen?”
”Elle…”
”Har du det?” Elles röst blev högre och mer anklagande. ”Får jag se kvittot?”
Louella skrattade. Elle tyckte det lät nervöst och lite tillgjort.
”Men Elle… när man ger bort en present visar man inte kvitto…”
”Var är påsen från butiken du köpte klänningen i?”
Elle gick ut i hallen och sökte efter en påse som klänningen kunde legat i.
”Du har inte betalat för den!” skrek Elle. ”Du stjälde den! Varför måste du göra så?! Polisen kan komma och kasta dig i fängelse - och då hamnar jag på barnhem!”
Elle brast i gråt och rusade in på sitt rum.

Louella sjönk ner på hallgolvet med den gröna klänningen i famnen. Hon kände på tyget.
Skir.
Hon smakade på ordet.
Klänningen är skir. Om skir kan betyda ömtålig passar det in på min lilla unge också.
Louella satt tyst ett tag, funderade och studerade klänningen. Efter några minuter fick hon en idé och sken upp, riktigt nöjd med sig själv.
Jag vet! Jag syr upp klänningen och så köper jag de där gröna små skorna - då blir nog Elle glad!
*