Elsie Franzén hade sålt godis på torget ända sedan hon pensionerats femton år tidigare.
Elsie hade för vana att titta på folk som handlade i de olika stånden.
Nu föll Elsies blick på den lilla flickan som stod ensam mitt på torget.
Flickan hade rufsig pagefrisyr, stora bruna ögon och små fräknar över
näsan och kinderna.
Hon var klädd i en rosa-vit-randig tröja, rosa snickarjeans och röda plastsandaler.
Den lilla kramade en grön studsboll i högerhanden.
Elsie hade precis sett flickan köpa bollen i leksaksståndet.
Nu såg sig barnet oroligt omkring i folkvimlet.
Mamma fanns inte någonstans. Inte hennes bror heller.
En oroande tanke for genom huvudet på flickan:
Tänk om mamma har glömt att jag är med?
Tänk om de redan har åkt hem?
Underläppen började darra av gråt.
”Mamma!” grät hon. ”Mamma var är du?”
”Vad är det lilla vän?” frågade Elsie Franzén.
”Jag har tappat bort min mamma och min bror!” grät flickan.
Stora tårar föll nerför hennes kinder.
”Kära nå’n.” sa godisdamen bekymrat.
Stackars liten, tänkte hon sorgset.
Hon var klädd i en rosa-vit-randig tröja, rosa snickarjeans och röda plastsandaler.
Den lilla kramade en grön studsboll i högerhanden.
Elsie hade precis sett flickan köpa bollen i leksaksståndet.
Nu såg sig barnet oroligt omkring i folkvimlet.
Mamma fanns inte någonstans. Inte hennes bror heller.
En oroande tanke for genom huvudet på flickan:
Tänk om mamma har glömt att jag är med?
Tänk om de redan har åkt hem?
Underläppen började darra av gråt.
”Mamma!” grät hon. ”Mamma var är du?”
”Vad är det lilla vän?” frågade Elsie Franzén.
”Jag har tappat bort min mamma och min bror!” grät flickan.
Stora tårar föll nerför hennes kinder.
”Kära nå’n.” sa godisdamen bekymrat.
Stackars liten, tänkte hon sorgset.
1 kommentar:
stackars unge! finns det nåt värre än att komma bort?
Skicka en kommentar