Överraskningar - del 1

(fortsättningen på Ärkefiender)

Ryan väcktes redan klockan sju av sin mamma.

När han såg vad klockan var stönade han och kröp ihop i sängen igen.
”Mamma, det är lördag!”
”Jag vet älskling.” log Kate. ”Men du har fått en tandläkartid och det tar minst en timme att köra till San Francisco.”
”Tandläkartid?!”
Ryan satte sig upp, plötsligt klarvaken, och stirrade på sin mamma.
”Ja, Doktor Ford ska fixa din framtand. Han är specialist.”
”Jobbar han på lördagar?” frågade Ryan.
”Ja, det gör han. Han är en väldigt populär tandläkare, så han kunde bara ta emot dig den här tiden.”
Ryan suckade.

Han skulle helst av allt vilja dra sitt varma täcke över huvudet och somna om.
Kate pussade sin son på huvudet.
”Seså, gör dig i ordning nu, så gör jag lite frukost.”
”Jag är inte hungrig.” mumlade Ryan.
Tanken på att han skulle till tandläkaren fick honom att känna sig sjuk.
”Oroa dig inte, raring, det går säkert bra. Doktor Ford är jättebra.”
Ryan skakade på huvudet.
”Jo, Ryan, jag lovar! Jag har varit hos honom två gånger och han är den bästa tandläkaren jag har haft.”
Ryan var nu alldeles blek.
Kate satte sig bredvid honom och kramade honom.
”Lilla älskling, alla tandläkare är inte som Doktor Moss.”

Ryan hade haft tandläkarskräck i hela sitt liv och en händelse tre år tidigare hade förvärrat skräcken.
Doktor Moss hade kommit åt en nerv med borren, så när Ryan gick därifrån såg det ut som han hade fått rejält med stryk.

Hela hans högra kind hade blivit alldeles blå.
Efter den dagen hade Ryan vägrat att ens gå i närheten av tandläkarmottagningen.
Kate och David krävde att Ryan skulle få en ny tandläkare och det fick han.
Men Kate och David fick nästan släpa Ryan till tandläkarhuset, likadant varje gång han skulle dit, och hans nya tandläkare var tvungen att söva honom inför varje behandling.

Nu satt Ryan på sin säng och våndades inför sitt möte med Doktor Ford.
Kate försökte lugna honom.
”Jag har pratat med Doktor Ford om hur illa du tycker om att gå till tandläkaren och han var väldigt förstående.”
”Förstår han om jag låter bli att komma.” muttrade Ryan.
Kate började skratta.
”Nej du, det gör han nog inte. Dessutom måste vi få din framtand lagad - annars kan den gå sönder ännu mer och du kan få jätteont.”
Ryan drog ett djupt skakigt andetag.
”Är det säkert att han är bra…? Inte som sadisten Moss?”
”Jag lovar och svär!” log Kate.