Ryan petade på ett litet hack i köksbordets träyta. Han gjorde allt för att slippa möta polisernas blickar.
Två kvinnliga poliser hade kommit hem till dem för att fråga honom om Uncle Walter.
”Gjorde din farbror någonting med dig i bilen, Ryan?” frågade Officer Franklin.
”Nej!” svarade Ryan snabbt.
För snabbt. Han märkte att de inte trodde honom.
Hans pappa klappade honom på ryggen. Ryan skakade av sig beröringen.
Kunde de inte låta honom vara ifred!
Ryan dolde ansiktet i sina armar som vilade mot bordet.
Han ville inte visa tårarna som var på väg att svämma över.
Officer Franklin reste sig.
”Ryan, har du lust att visa mig stranden och omgivningarna här? Så kan din pappa och min partner prata lite.”
”Okej.” Ryan torkade ansiktet med tröjärmarna. ”Piren är cool.”
Polisen log mot honom.
”Bra, då går vi till piren, så bjuder jag på glass.”
”Tack!” mimade David.
Officer Franklin log till svar.
David såg länge efter sin son när han tillsammans med Officer Franklin gick mot piren.
”Det är något han inte vill berätta.” sa David.
Officer Larsen nickade.
”Jag fick också det intrycket.”
”I går kväll ville han säga något till sin mamma och mig, men sedan ångrade han sig.”
David såg på den unga polisen.
”Officer Larsen, du tror också att Walter gjorde någon med honom, inte sant?”
”Ja, det tror jag.”
Hon suckade, märkbart modfälld.
”Det märks så tydligt att det finns något han inte vill - eller inte kan - säga. Och han skäms.”
David slöt ögonen, som om han tänkte att han kunde få bort alla onda tankar om han blundade.
Sedan tittade han ut mot piren, där Ryan nu stod och visade Officer Franklin den spektakulära utsikten.
Pojken i röd munktröja och blå jeans såg så liten och bräcklig där ute i den kraftiga vinden.
”Det är väl bäst att låta Ryan berätta själv, när han är redo?” frågade David.
”Mmm, det är det.” instämde Officer Larsen. ”Och vad Walter anbelangar så har vi tillräckligt mycket på honom för få honom inlåst en bra tid framöver.”
”Och om skulle det visa sig att han har förgripit sig på Ryan…?” frågade David.
Frågan gjorde honom illamående.
”Så sätter vi dit honom för det.” svarade Officer Larsen.
David såg att hon knöt händerna.
”Komma undan ska han inte få göra om jag får bestämma!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar