SkrivPuff: Utmaning 203 - 22 juli

Skriv om en spegel.

Hon drog fram stolen och klättrade upp på den, sedan stod hon och såg med stadig blick in i spegeln.
Hon visste att de tittade på henne.
Hon hade sett en sådan här spegel på TV en gång, så hon visste hur det fungerade.
På andra sidan satt de och glodde på henne, antecknade och diskuterade.

En av dem kom in till henne.
Han tog den andra stolen, satte sig grensle över den och stödde armarna på det framåtvända ryggstödet.
Hon satte sig ner på sin stol och dinglade med benen.
Han log mot henne, såg snäll ut.
”Vill du ha glass?” frågade han.
Hon funderade.
”Idioten” hade en gång sagt att snutkaffe smakade skit, det kanske var likadant med glassen.
Hon skakade på huvudet.
”Va, ingen glass? Det som är så gott. En donut kanske?”
Flickan ställde sig på stolen igen och tittade in i spegeln.
”Gillar du spegeln?” frågade han.
Han tänkte leende på sin egen lilla flicka där hemma.
Han berättade för den lilla på stolen vid spegelväggen om sin flicka.
”Hon kan inte gå förbi en spegel utan att stanna till vid den för att beundra sig själv.”
Den lilla himlade med ögonen.
Nähä… Inte imponerad.
Han såg på sina kollegor, skakade på huvudet och ryckte uppgivet på axlarna.

På andra sidan tvåvägsspegeln tittade de på den lilla späda flickan med de smaragdgröna ögonen.
Den lilla stod nu med händerna pressade mot glaset och gjorde groteska grimaser.

Vem var det här gåtfulla lilla barnet som vägrade att prata?
Varifrån kom hon?
En av männen lyfte en telefonlur och slog ett telefonnummer han för längesedan lärt sig utantill.
Han suckade tungt inför uppgiften, men det fanns ingen annan utväg.
”Miss Manning? Ah, vad bra. Kommissarie Gordon här. Ni får bädda en säng till ikväll.”