Skriv om habegär.
Avataria 1
2003
”Jag vill att du slutar, Vinnie.”
”Vad...?” pappa stirrade misstroget på mamma.
”Jag menar allvar. Sluta med allt, innan det går riktigt dåligt.”
”Vi har stora grejer på gång, baby.”
Mamma fnös.
”Stora grejer…”
”En vecka kvar bara, sen kan vi bo i det där huset du har dreglat över i två år.”
”Tänker du inte på din familjs säkerhet, Vinnie? Nu menar jag din riktiga familj - inte dina vapenglada polare med sina små ljusskygga hobbies!”
Pappa gav ifrån sig ett frustade.
”Vinnie Danelli! Jag pratar om dina barns säkerhet här!”
Men pappa lyssnade inte på mamma längre.
Han vinkade mig och Ray till sig.
”Charli, Ray, ni vill väl bo i ett stort hus? Och simma i den största pool ni nånsin sett?”
Han hade fångat min fulla uppmärksamhet.
”En pool?”
”En pool. Större än hela jävla Atlanten, Stilla havet eller vilket jävla hav det där nu är!”
Han pekade bort mot vattnet.
”Wow!” sa Ray, alldeles storögd.
”Charli och Ray behöver ett tryggt, normalt liv!”
”De lever väl ett bra liv?” tyckte pappa.
Men mamma lyssnade inte, hon bara fortsatte att skälla ut pappa.
”De vill inte ha en far som sitter inne eller ligger lemlästad i nån blodpöl nånstans!”
”Vad snackar du om? Inget sånt ska hända. Vi har kontroll. Ingen kommer åt oss.”
”Min mamma säger…”
”Din mamma?! Din mamma kan kyssa mig i…”
”Vinnie! Inte inför barnen!”
”Ooops.” pappa la handen för munnen i låtsad förskräckelse.
Jag fnissade.
”Ursäkta mig stumpan, pappa ska inte svära så jävla mycket. Okej?”
”Om du inte lägger av nu tar jag barnen och lämnar dig! Hör du det Vinnie!”
Mamma gick upp på övervåningen.
När hon kom ner igen hade hon sina, mina och Rays resväskor med sig.
Mamma rusade ut ur huset med Ray i släptåg.
Pappa hann ifatt henne vid grinden och tog tag i henne.
”Du har alltid tjatat om att få bo i det där stora huset och nu har du plötsligt ångrat dig…?”
”Barnens trygghet är viktigare än ett stort hus, Vinnie.”
”Fan! Här köper man ett hus till sin fru och hon bara gnäller!”
”Du har köpt huset redan…?”
”Ja, för fan!”
Mamma gav honom en mördande blick och vände sig till mig.
”Charli, kom nu åker vi.”
Jag skakade på huvudet.
”Charli Danelli, nu kommer du hit!”
Jag såg upp på min far.
”När flyttar vi in i nya huset, pappa?”
Mamma spärrade upp ögonen.
”Charli!”
”Mamma… jag har alltid velat ha ett hus med en stor pool.”
”Charli, Ray, ni vill väl bo i ett stort hus? Och simma i den största pool ni nånsin sett?”
Han hade fångat min fulla uppmärksamhet.
”En pool?”
”En pool. Större än hela jävla Atlanten, Stilla havet eller vilket jävla hav det där nu är!”
Han pekade bort mot vattnet.
”Wow!” sa Ray, alldeles storögd.
”Charli och Ray behöver ett tryggt, normalt liv!”
”De lever väl ett bra liv?” tyckte pappa.
Men mamma lyssnade inte, hon bara fortsatte att skälla ut pappa.
”De vill inte ha en far som sitter inne eller ligger lemlästad i nån blodpöl nånstans!”
”Vad snackar du om? Inget sånt ska hända. Vi har kontroll. Ingen kommer åt oss.”
”Min mamma säger…”
”Din mamma?! Din mamma kan kyssa mig i…”
”Vinnie! Inte inför barnen!”
”Ooops.” pappa la handen för munnen i låtsad förskräckelse.
Jag fnissade.
”Ursäkta mig stumpan, pappa ska inte svära så jävla mycket. Okej?”
”Om du inte lägger av nu tar jag barnen och lämnar dig! Hör du det Vinnie!”
Mamma gick upp på övervåningen.
När hon kom ner igen hade hon sina, mina och Rays resväskor med sig.
Mamma rusade ut ur huset med Ray i släptåg.
Pappa hann ifatt henne vid grinden och tog tag i henne.
”Du har alltid tjatat om att få bo i det där stora huset och nu har du plötsligt ångrat dig…?”
”Barnens trygghet är viktigare än ett stort hus, Vinnie.”
”Fan! Här köper man ett hus till sin fru och hon bara gnäller!”
”Du har köpt huset redan…?”
”Ja, för fan!”
Mamma gav honom en mördande blick och vände sig till mig.
”Charli, kom nu åker vi.”
Jag skakade på huvudet.
”Charli Danelli, nu kommer du hit!”
Jag såg upp på min far.
”När flyttar vi in i nya huset, pappa?”
Mamma spärrade upp ögonen.
”Charli!”
”Mamma… jag har alltid velat ha ett hus med en stor pool.”
2 kommentarer:
jätte-bra skrivet!!
Tack sweetie!! :D
Skicka en kommentar