SkrivPuff: Utmaning 211 - 30 juli

Skriv om att vara efterlängtad.

Ryan satt med armbågen på bänken och hakan stöttad i handen.

Blicken var fäst på den stora väggklockan.
Timvisaren tycktes hacka sig fram…

Segt, segt, segt...

Ryan sneglade lite snabbt och diskret på sin lärare.

Miss Coleman stod framme vid svarta tavlan och pratade.

Ryans blick återvände till väggklockan.

Plötsligt kände Ryan Miss Colemans hand på sin axel.

Han ryckte överraskat till.
”Ryan, det vore roligt om du också deltog i undervisningen istället för att drömma.”
Ryan satte sig rakryggad på stolen.
”Ja, visst. Ursäkta.” sa Ryan. Han blev röd om kinderna.

”Det är bara fem minuter kvar av lektionen, det orkar du med, va?”
”Ja, Miss Coleman.” mumlade Ryan och blev lite rödare om kinderna.
Klasskamraterna skrattade.
Miss Coleman var en av de snällaste lärarna och det fanns ingen ilska eller irritation i hennes tillrättavisning, men trots det var det aldrig kul att få en tillsägelse inför alla.
Maureen fnissade och petade honom i sidan.
”Lilla drömmare, vad tänkte du på nu?”
Ryan ryckte likgiltigt på axlarna.
”Inget.” sa han trotsigt.
”Ryan, hörde du vad ni fick för helgläxa?” frågade Miss Coleman.
”Skriv en uppsats om helgen. Inlämnas tisdag morgon klockan nio.” citerade Ryan.
Miss Coleman såg imponerat på honom och skrattade.
”Helt riktigt. Så du kan drömma och lyssna samtidigt du?”
”Mmmm.” Ryan nickade och log ett lite kaxigt leende.

Timvisaren hackade sig fram ytterligare ett steg.
Snart…
Det ringde ut. Klockan var äntligen fyra!
”Helg!” skrek någon.
Skrammel, skrapande och sorl när eleverna samlade ihop saker, sköt in stolar och skrattande och pratande flydde klassrummet.
”Thank God, it's Friday!” jublade Maureen och Sunshine unisont, överdrivet dramatiskt.
”Glöm inte att ni är lediga på måndag!” ropade Miss Coleman efter sina elever.
”En sån sak glömmer man inte!” ropade Ryan tillbaka.