*
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."
De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.
"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."
När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."
De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.
"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."
När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar