*
Barfota
Fortsättning från 9 Februari 2015
Sun City, California. Våren 2011.
Holly
Skymningen föll över stranden.
Snart skulle vi bege oss in till Alex och Cassies (foster)familj och äta middag, men Alex ville stanna ute en liten stund till och njuta av den ljumma havsluften, så vi tjejer stannade med honom.
Det var så mysigt att sitta där med Alex tätt intill sig. Han kändes varm och trygg.
Mina fingrar lekte i hans halvlånga sandblonda hår och fortsatte ner mot hans nacke.
Cassie fnissade när hennes storebror generat började skruva på sig.
"Blir du lite blyg när jag gör så, sötis?" skrattade jag.
Alex bara log och jag visste att han njöt av min beröring.
Vi satt ute på stranden en stund till innan vi bestämde att kanske var dags att gå hem.
Alex sträckte sig efter sina skor och började borsta bort torkad sand från sina bara fötter.
"Jag ska hjälpa dig?" flinade jag.
Alex flinade tillbaka och drog snabbt åt sig fötterna.
"Tänk inte ens tanken, Holly..."
Men det gjorde jag.
Alex (ganska små) fötter är ju så kittliga - och jag kände mig bara tvungen att retas lite med honom.
Jag smekte bort sanden, sedan drog jag sakta med fingertopparna över hans fotsulor.
Fnissande såg jag hur Alex började skruva generat - och kittligt - på sig igen.
"Du är det sötaste som finns." sa jag till honom.
Alex, min fina gullunge, skakade på på huvudet åt mig - som om jag var det knasigaste han visste.
Barfota
Fortsättning från 9 Februari 2015
Sun City, California. Våren 2011.
Holly
Skymningen föll över stranden.
Snart skulle vi bege oss in till Alex och Cassies (foster)familj och äta middag, men Alex ville stanna ute en liten stund till och njuta av den ljumma havsluften, så vi tjejer stannade med honom.
Det var så mysigt att sitta där med Alex tätt intill sig. Han kändes varm och trygg.
Mina fingrar lekte i hans halvlånga sandblonda hår och fortsatte ner mot hans nacke.
Cassie fnissade när hennes storebror generat började skruva på sig.
"Blir du lite blyg när jag gör så, sötis?" skrattade jag.
Alex bara log och jag visste att han njöt av min beröring.
Vi satt ute på stranden en stund till innan vi bestämde att kanske var dags att gå hem.
Alex sträckte sig efter sina skor och började borsta bort torkad sand från sina bara fötter.
"Jag ska hjälpa dig?" flinade jag.
Alex flinade tillbaka och drog snabbt åt sig fötterna.
"Tänk inte ens tanken, Holly..."
Men det gjorde jag.
Alex (ganska små) fötter är ju så kittliga - och jag kände mig bara tvungen att retas lite med honom.
Jag smekte bort sanden, sedan drog jag sakta med fingertopparna över hans fotsulor.
Fnissande såg jag hur Alex började skruva generat - och kittligt - på sig igen.
"Du är det sötaste som finns." sa jag till honom.
Alex, min fina gullunge, skakade på på huvudet åt mig - som om jag var det knasigaste han visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar