*
Kjol
Sun City, California. Hösten 2000
Joanne
Att klä på två stundtals ostyriga 7-åringar var inte det lättaste - särskilt inte finkläder.
9-åriga Janie valde snabbt klänning och skor till festen vi skulle gå på den här dagen.
Men hennes yngre (foster)syskon Maxine och Alex, våra små yrväder, var en helt annan femma...
Det var allt tur att man var begåvad med tonvis av tålamod.
Maxine ratade alla klänningar jag föreslog. De var antingen "osköna", för varma, eller för långa - och därmed svåra att leka i.
"Välj den som är mest bekväm för dig." sa jag.
"Denna här!" utropade Maxine och tog fram sin rosa ballerina-kjol. "Den är fin, inte så varm och den kan man leka i."
Flickungen lade huvudet på sned och såg på mig.
"Den kan jag väl få ha, va, mamma Jo?"
Min man Martin och jag har som regel att inte skämma bort våra ungar, särskilt inte genom att låta dem bestämma alltför mycket, men det kunde inte skada att låta Maxine få ha ballerina-kjolen. Hon tyckte ju så mycket om den.
"Okej då, du kan ha den." sa jag. "Ska vi hitta en fin liten T-shirt till?"
Maxine nickade och sökte bland sina tröjor.
Till slut valde hon en vit T-shirt med en rosa fjäril på.
"Denna här matchar ju!" sa hon förtjust.
Hon klädde på sig och snurrade lyckligt runt.
"Du är jättefin, älskling." log jag och kysste henne på kinden.
Maxine nickade glatt.
Jag plockade fram ett par rosa skor och en fint hårband åt henne också.
Sedan gick jag in i Alex rum för att ta fram kläder åt honom.
Alex brukade vara en enklare match än sin syster när det gällde kläder, men inte idag.
"Jag vill inte ha skjorta och finbyxor...!" sa han truligt där han satt på sin säng iklädd endast kalsonger.
"Men det är bara idag, älskling." försökte jag. "När man går på fest är det väl roligt att vara fin?"
Alex skakade på huvudet.
"Obekäms-kläder är inte fina, mamma Jo..."
Jag funderade och såg in i pojkens garderob.
"Okej, lilla gubben, vi kan kompromissa." sa jag. "Du kan ha din ljusgröna skjorta, men du behöver inte ha kostymbyxorna."
Ja, ibland fick man använda sig av lite lock och pock.
Jag höll fram en lindblomsgrön skjorta mot den lilla pojken.
Alex putade fundersamt med munnen och övervägde mitt erbjudande.
"Jeans?" frågade han.
Jag nickade.
"Ja, dina nya mörkblå jeans är fina till den här skjortan."
Pojken drog på sig sina ny jeans, dem tyckte han om.
Sedan tog skjortan ur min hand och tittade länge på den.
"Jag tar den väl då..." muttrade han. "Men jag tänker inte tycka om det."
Jag skrattade och kramade om honom.
Sedan hjälpte jag honom att ta på sig skjortan och knäppte den.
Maxine kom inskuttande i rummet. Hon såg leende på sin bror.
"Oj... vad vackra vi är!" utbrast hon.
Det höll jag med om.
Kjol
Sun City, California. Hösten 2000
Joanne
Att klä på två stundtals ostyriga 7-åringar var inte det lättaste - särskilt inte finkläder.
9-åriga Janie valde snabbt klänning och skor till festen vi skulle gå på den här dagen.
Men hennes yngre (foster)syskon Maxine och Alex, våra små yrväder, var en helt annan femma...
Det var allt tur att man var begåvad med tonvis av tålamod.
Maxine ratade alla klänningar jag föreslog. De var antingen "osköna", för varma, eller för långa - och därmed svåra att leka i.
"Välj den som är mest bekväm för dig." sa jag.
"Denna här!" utropade Maxine och tog fram sin rosa ballerina-kjol. "Den är fin, inte så varm och den kan man leka i."
Flickungen lade huvudet på sned och såg på mig.
"Den kan jag väl få ha, va, mamma Jo?"
Min man Martin och jag har som regel att inte skämma bort våra ungar, särskilt inte genom att låta dem bestämma alltför mycket, men det kunde inte skada att låta Maxine få ha ballerina-kjolen. Hon tyckte ju så mycket om den.
"Okej då, du kan ha den." sa jag. "Ska vi hitta en fin liten T-shirt till?"
Maxine nickade och sökte bland sina tröjor.
Till slut valde hon en vit T-shirt med en rosa fjäril på.
"Denna här matchar ju!" sa hon förtjust.
Hon klädde på sig och snurrade lyckligt runt.
"Du är jättefin, älskling." log jag och kysste henne på kinden.
Maxine nickade glatt.
Jag plockade fram ett par rosa skor och en fint hårband åt henne också.
Sedan gick jag in i Alex rum för att ta fram kläder åt honom.
Alex brukade vara en enklare match än sin syster när det gällde kläder, men inte idag.
"Jag vill inte ha skjorta och finbyxor...!" sa han truligt där han satt på sin säng iklädd endast kalsonger.
"Men det är bara idag, älskling." försökte jag. "När man går på fest är det väl roligt att vara fin?"
Alex skakade på huvudet.
"Obekäms-kläder är inte fina, mamma Jo..."
Jag funderade och såg in i pojkens garderob.
"Okej, lilla gubben, vi kan kompromissa." sa jag. "Du kan ha din ljusgröna skjorta, men du behöver inte ha kostymbyxorna."
Ja, ibland fick man använda sig av lite lock och pock.
Jag höll fram en lindblomsgrön skjorta mot den lilla pojken.
Alex putade fundersamt med munnen och övervägde mitt erbjudande.
"Jeans?" frågade han.
Jag nickade.
"Ja, dina nya mörkblå jeans är fina till den här skjortan."
Pojken drog på sig sina ny jeans, dem tyckte han om.
Sedan tog skjortan ur min hand och tittade länge på den.
"Jag tar den väl då..." muttrade han. "Men jag tänker inte tycka om det."
Jag skrattade och kramade om honom.
Sedan hjälpte jag honom att ta på sig skjortan och knäppte den.
Maxine kom inskuttande i rummet. Hon såg leende på sin bror.
"Oj... vad vackra vi är!" utbrast hon.
Det höll jag med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar