*
Vi höll på att skoj-bråka en stund och det var inte bara kul, utan faktiskt riktigt mysigt att vara så här nära.
Jag tryckte Alex ännu tätare intill mig och kände doften från hans hår och hud. Han luktar alltid så rent och mjukt.
När jag sa det till honom skrattade han och sa att jag var knasig.
Jag smekte Alex varma rygg och vi fnissade båda när jag råkade komma åt en punkt vid revbenen där han var kittlig.
Plötsligt blev Alex allvarlig. Han gav mig ett snabbt ögonkast och blev varm om kinderna.
Sedan undvek han min blick och rullade av mig.
"Förlåt." mumlade han, så lågt att det knappt hördes.
Jag hade tydligt känt hans plötsliga reaktion på vår intima närhet, men tänkte att han inte hade behövt be om ursäkt för något man inte kan rå för.
Jag såg på honom där han nu satt vid fotändan av sängen.
Han hade dragit upp knäna till hakan och lutade ansiktet i armarna.
Så där satt han bara om han mådde riktigt dåligt för något, som en ledsen liten igelkott som rullar ihop sig.
"Alex, det gör inget." sa jag mjukt. "Det var en helt naturlig reaktion, inget du kunde rå för."
"Jag vet, men det är så jäkla pinsamt...!" kved han.
Han kunde fortfarande inte med att titta på mig.
Åh... min fina lilla Alex...
Vi höll på att skoj-bråka en stund och det var inte bara kul, utan faktiskt riktigt mysigt att vara så här nära.
Jag tryckte Alex ännu tätare intill mig och kände doften från hans hår och hud. Han luktar alltid så rent och mjukt.
När jag sa det till honom skrattade han och sa att jag var knasig.
Jag smekte Alex varma rygg och vi fnissade båda när jag råkade komma åt en punkt vid revbenen där han var kittlig.
Plötsligt blev Alex allvarlig. Han gav mig ett snabbt ögonkast och blev varm om kinderna.
Sedan undvek han min blick och rullade av mig.
"Förlåt." mumlade han, så lågt att det knappt hördes.
Jag hade tydligt känt hans plötsliga reaktion på vår intima närhet, men tänkte att han inte hade behövt be om ursäkt för något man inte kan rå för.
Jag såg på honom där han nu satt vid fotändan av sängen.
Han hade dragit upp knäna till hakan och lutade ansiktet i armarna.
Så där satt han bara om han mådde riktigt dåligt för något, som en ledsen liten igelkott som rullar ihop sig.
"Alex, det gör inget." sa jag mjukt. "Det var en helt naturlig reaktion, inget du kunde rå för."
"Jag vet, men det är så jäkla pinsamt...!" kved han.
Han kunde fortfarande inte med att titta på mig.
Åh... min fina lilla Alex...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar