Av Holly McCarthy
Silver Beach, Sun City, California.
Våren 2011
Jag såg direkt att Alex var ledsen eller tankfull, trots att han satt med ryggen åt mig. Hans kroppshållning var talande; lite ledsamt hopsjunken - så typiskt för Alex när han inte mår så bra.
Jag satte mig intill Alex och strök honom över ryggen och kände tydligt ryggraden genom hans T-shirt.
Alex vände sig om och såg på mig. Han sken upp.
"Hej!" sa han glatt.
Det lät som om han verkligen hade längtat efter att få se mig.
Hans otroligt blå ögon glittrade av glädje.
Han är så fin, min bästa vän. Min sötnos.
Jag kramade honom.
Han var lite kall på armarna.
"Var det inte lite kallt att bada?" frågade jag.
Det var en mulen och lite blåsig dag.
Många tror att vi alltid har solsken och varmt väder i California, men nu var det nog inte mer än 7 grader varmt här ute vid stranden.
Alex log.
"Jo, lite kallt var det kanske." sa han. "Men jag rensar tankarna bättre när jag promenerar på stranden, och det går faktiskt lättare när det blåser lite. Simma hjälper också."
Han tillade:
"Fryser inte du då?"
Han rörde försiktigt (och lite blygt) med fingertopparna på ett av mina ben. Jag hade kjol, men inga tights under.
"Nej, det var faktiskt lite varmare inne i stan än här." sa jag och log.
Alex lutade sig bakåt, med mina uppdragna ben som ryggstöd.
Jag lutade mig fram och höll om honom.
"Hur är det med dig då?" undrade jag. "Vad har hänt?"
"Inget..." mumlade Alex undvikande.
Jag vred honom mot mig så att han var tvungen att se på mig.
"Alex, gå inte och bär på en massa jobbiga tankar hela tiden, berätta för mig." sa jag och strök honom över kinden.
Silver Beach, Sun City, California.
Våren 2011
Jag såg direkt att Alex var ledsen eller tankfull, trots att han satt med ryggen åt mig. Hans kroppshållning var talande; lite ledsamt hopsjunken - så typiskt för Alex när han inte mår så bra.
Jag satte mig intill Alex och strök honom över ryggen och kände tydligt ryggraden genom hans T-shirt.
Alex vände sig om och såg på mig. Han sken upp.
"Hej!" sa han glatt.
Det lät som om han verkligen hade längtat efter att få se mig.
Hans otroligt blå ögon glittrade av glädje.
Han är så fin, min bästa vän. Min sötnos.
Jag kramade honom.
Han var lite kall på armarna.
"Var det inte lite kallt att bada?" frågade jag.
Det var en mulen och lite blåsig dag.
Många tror att vi alltid har solsken och varmt väder i California, men nu var det nog inte mer än 7 grader varmt här ute vid stranden.
Alex log.
"Jo, lite kallt var det kanske." sa han. "Men jag rensar tankarna bättre när jag promenerar på stranden, och det går faktiskt lättare när det blåser lite. Simma hjälper också."
Han tillade:
"Fryser inte du då?"
Han rörde försiktigt (och lite blygt) med fingertopparna på ett av mina ben. Jag hade kjol, men inga tights under.
"Nej, det var faktiskt lite varmare inne i stan än här." sa jag och log.
Alex lutade sig bakåt, med mina uppdragna ben som ryggstöd.
Jag lutade mig fram och höll om honom.
"Hur är det med dig då?" undrade jag. "Vad har hänt?"
"Inget..." mumlade Alex undvikande.
Jag vred honom mot mig så att han var tvungen att se på mig.
"Alex, gå inte och bär på en massa jobbiga tankar hela tiden, berätta för mig." sa jag och strök honom över kinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar