*
När vi hade ätit (en mycket god) middag tog Alex och jag bussen hem till mig för att hämta några saker. Eftersom jag skulle sova över hos Alex behövde jag sovkläder, ett ombyte kläder för i morgon och toalettartiklar.
Solen höll på att gå ner och himlen hade fått otroligt vackra färger, blå, rosa och orange.
"Himlen ser nästan ut som en vattenfärgs-målning." sa Alex.
Jag log.
"Satt och tänkte precis samma sak."
Alex log tillbaka.
"Ja du vet hur det är; great minds think alike."
Jag rufsade om i hans hår. Det var nytvättat och mjukt.
Alex strök undan en hårslinga som föll ner i hans ögonfransar.
"Är det här bättre än saltvatten-trasslet?" flinade han.
"Mycket bättre." skrockade jag.
Vi såg ut genom fönstret igen.
"Man borde ta kort på det vackra." sa jag och pekade på solnedgången. "Synd att vi inte har nån kamera med oss."
Alex nickade.
"Jag har kamera."
Han tog upp sin iPhone och startade Hipstamatic-appen. Sedan tog han en bild av mig och flinade glatt.
"Jag skulle ta kort på det vackra sa du ju."
"Solnedgången menade jag ju, knasboll." skrattade jag och kramade om min bästis.
Alex skrattade. Han var riktigt nöjd med sitt påhitt.
"Det blev en jättebra bild." sa han och visade mig.
Jag lade armen om honom och studerade bilden.
"Blev den bra tack vare fotografen eller motivet?" log jag.
Alex ögon glittrade av bus.
"Fotografen så klart." sa han med överdriven självsäkerhet.
Men sedan lade han huvudet på sned och såg på mig så där sött som bara Alex kan.
"Jag skämtar bara. Den blev bra tack vare motivet."
"Och fotografen." sa jag och pussade honom på näsan.
Jag tog hans iPhone och tog en bild av honom.
"Blev bilden bra?" frågade Alex, lite skeptiskt.
"Super-fin." sa jag. "Och sluta låta så förvånad, Alex - du blir alltid bra på bild."
Alex flinade.
"Är du politiker, eller ligger ljugandet i släkten?"
Jag skrattade.
Han är för charmig, min fina Alex!
När vi hade ätit (en mycket god) middag tog Alex och jag bussen hem till mig för att hämta några saker. Eftersom jag skulle sova över hos Alex behövde jag sovkläder, ett ombyte kläder för i morgon och toalettartiklar.
Solen höll på att gå ner och himlen hade fått otroligt vackra färger, blå, rosa och orange.
"Himlen ser nästan ut som en vattenfärgs-målning." sa Alex.
Jag log.
"Satt och tänkte precis samma sak."
Alex log tillbaka.
"Ja du vet hur det är; great minds think alike."
Jag rufsade om i hans hår. Det var nytvättat och mjukt.
Alex strök undan en hårslinga som föll ner i hans ögonfransar.
"Är det här bättre än saltvatten-trasslet?" flinade han.
"Mycket bättre." skrockade jag.
Vi såg ut genom fönstret igen.
"Man borde ta kort på det vackra." sa jag och pekade på solnedgången. "Synd att vi inte har nån kamera med oss."
Alex nickade.
"Jag har kamera."
Han tog upp sin iPhone och startade Hipstamatic-appen. Sedan tog han en bild av mig och flinade glatt.
"Jag skulle ta kort på det vackra sa du ju."
"Solnedgången menade jag ju, knasboll." skrattade jag och kramade om min bästis.
Alex skrattade. Han var riktigt nöjd med sitt påhitt.
"Det blev en jättebra bild." sa han och visade mig.
Jag lade armen om honom och studerade bilden.
"Blev den bra tack vare fotografen eller motivet?" log jag.
Alex ögon glittrade av bus.
"Fotografen så klart." sa han med överdriven självsäkerhet.
Men sedan lade han huvudet på sned och såg på mig så där sött som bara Alex kan.
"Jag skämtar bara. Den blev bra tack vare motivet."
"Och fotografen." sa jag och pussade honom på näsan.
Jag tog hans iPhone och tog en bild av honom.
"Blev bilden bra?" frågade Alex, lite skeptiskt.
"Super-fin." sa jag. "Och sluta låta så förvånad, Alex - du blir alltid bra på bild."
Alex flinade.
"Är du politiker, eller ligger ljugandet i släkten?"
Jag skrattade.
Han är för charmig, min fina Alex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar