*
Vi låg vakna långt in på natten och pratade.
Alex verkade känna sig bättre till mods nu och kunde se mig i ögonen utan att känna sig besvärad.
Han tuggade fundersamt på underläppen.
"Vad är det?" frågade jag. "Vad tänker du på?"
Han tvekade, men sedan sa han:
"Tack för att du inte skrattade åt mig..."
Hans ord gjorde mig lite förfärad.
Finns det verkligen folk som skrattar åt en vän i en så intim och pinsam situation?
Tanken på det gjorde mig nästan arg.
"Men baby... varför skulle jag skratta...? Om jag skrattade åt en sådan sak skulle jag ju vara jordens största skitstövel."
Alex log.
"Och det är du ju inte."
Jag log också.
"Nej, det är jag verkligen inte. Jag skulle aldrig skratta åt dig, det vet du Alex."
Alex nickade.
"Jag vet. Det är för att du är bäst." sa han och gav mig en kram.
"Awww... tack min älskling. Men det är nog mer för att jag är din bästa vän - och bästa vänner skrattar inte åt varandra."
Jag funderade på Alex tankegångar om detta...
Kanske tänkte han på att några av killarna i vår klass brukar skämta om sex, och allt vad det innebär, på ett ganska rått sätt... och det händer att vissa tjejer hänger på skämtandet.
Jag frågade Alex om det och han sa att det var precis det han hade tänkt på.
"Men Alex..." sa jag. "Dom är ju idioter, det vet du väl?"
Alex skrattade glatt.
"Ja, det har du rätt i."
Hans fingrar började leka med en slinga av mitt långa hår och han såg lite besvärad ut.
"Holly, vi kan väl prata om nåt annat nu?"
Jag nickade och drog honom intill mig.
"Ja, det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden.
Vi låg vakna långt in på natten och pratade.
Alex verkade känna sig bättre till mods nu och kunde se mig i ögonen utan att känna sig besvärad.
Han tuggade fundersamt på underläppen.
"Vad är det?" frågade jag. "Vad tänker du på?"
Han tvekade, men sedan sa han:
"Tack för att du inte skrattade åt mig..."
Hans ord gjorde mig lite förfärad.
Finns det verkligen folk som skrattar åt en vän i en så intim och pinsam situation?
Tanken på det gjorde mig nästan arg.
"Men baby... varför skulle jag skratta...? Om jag skrattade åt en sådan sak skulle jag ju vara jordens största skitstövel."
Alex log.
"Och det är du ju inte."
Jag log också.
"Nej, det är jag verkligen inte. Jag skulle aldrig skratta åt dig, det vet du Alex."
Alex nickade.
"Jag vet. Det är för att du är bäst." sa han och gav mig en kram.
"Awww... tack min älskling. Men det är nog mer för att jag är din bästa vän - och bästa vänner skrattar inte åt varandra."
Jag funderade på Alex tankegångar om detta...
Kanske tänkte han på att några av killarna i vår klass brukar skämta om sex, och allt vad det innebär, på ett ganska rått sätt... och det händer att vissa tjejer hänger på skämtandet.
Jag frågade Alex om det och han sa att det var precis det han hade tänkt på.
"Men Alex..." sa jag. "Dom är ju idioter, det vet du väl?"
Alex skrattade glatt.
"Ja, det har du rätt i."
Hans fingrar började leka med en slinga av mitt långa hår och han såg lite besvärad ut.
"Holly, vi kan väl prata om nåt annat nu?"
Jag nickade och drog honom intill mig.
"Ja, det gör vi." sa jag och pussade honom på kinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar