*
Alex familj fick sig ett gott skratt när Alex, Cassie och jag kom hem och berättade om allt vi varit med om på restaurangen.
"Åh... jag önskar att jag hade kunnat vara med er och sett det 'live'." sa Maxine. "Jag hatar när den här jäklarns sjukdomen gör att jag inte kan umgås med mina kompisar som alla andra... Antingen är mitt immunförsvar kasst, eller så är jag för trött för att göra nåt..."
Jag kramade henne.
"Vi saknade verkligen dig i kväll Maxie." sa jag.
Alex suckade, en sorgsen liten suck. Han såg helt bedrövad ut.
Åh... min fina älskling...
Jag ville krama honom, men han lutade sig bort från mig och tittade snabbt ner i bordet, för att vi andra inte skulle se att hans ögon blev tårblanka.
Han tycker alltid att det är jobbigt när hans syster pratar om sin sjukdom.
Maxine å sin sida har alltid haft väldigt lätt för att prata om allt som har med den att göra.
"Alex har förmodligen svårare att acceptera den än vad jag har." sa Maxine till mig en gång.
Nu kramade Maxine om Alex.
"Brorsan... morska upp dig nu och berätta mer om när du raggade upp Holly." sa hon och flinade.
Alex tittade upp på oss och skrattade.
"Okej då. Och du Maxie, du kan faktiskt få se vårt lilla uppträdande, för Rodney filmade med sin kamera."
Jag nickade instämmande.
"Han ska bränna filmen till DVD åt oss."
Maxine sken upp.
"Yay!" jublade hon. "Jag ska kolla på den varje dag."
Alex log mot sin syster.
"Du är knäpp Maxie."
Maxine nickade glatt.
"Självklart. Att vara normal är så tråkigt."
"Det har du rätt i." skrattade Alex.
Jag drog in honom i famnen. Och den här gången lät han mig krama honom.
Alex familj fick sig ett gott skratt när Alex, Cassie och jag kom hem och berättade om allt vi varit med om på restaurangen.
"Åh... jag önskar att jag hade kunnat vara med er och sett det 'live'." sa Maxine. "Jag hatar när den här jäklarns sjukdomen gör att jag inte kan umgås med mina kompisar som alla andra... Antingen är mitt immunförsvar kasst, eller så är jag för trött för att göra nåt..."
Jag kramade henne.
"Vi saknade verkligen dig i kväll Maxie." sa jag.
Alex suckade, en sorgsen liten suck. Han såg helt bedrövad ut.
Åh... min fina älskling...
Jag ville krama honom, men han lutade sig bort från mig och tittade snabbt ner i bordet, för att vi andra inte skulle se att hans ögon blev tårblanka.
Han tycker alltid att det är jobbigt när hans syster pratar om sin sjukdom.
Maxine å sin sida har alltid haft väldigt lätt för att prata om allt som har med den att göra.
"Alex har förmodligen svårare att acceptera den än vad jag har." sa Maxine till mig en gång.
Nu kramade Maxine om Alex.
"Brorsan... morska upp dig nu och berätta mer om när du raggade upp Holly." sa hon och flinade.
Alex tittade upp på oss och skrattade.
"Okej då. Och du Maxie, du kan faktiskt få se vårt lilla uppträdande, för Rodney filmade med sin kamera."
Jag nickade instämmande.
"Han ska bränna filmen till DVD åt oss."
Maxine sken upp.
"Yay!" jublade hon. "Jag ska kolla på den varje dag."
Alex log mot sin syster.
"Du är knäpp Maxie."
Maxine nickade glatt.
"Självklart. Att vara normal är så tråkigt."
"Det har du rätt i." skrattade Alex.
Jag drog in honom i famnen. Och den här gången lät han mig krama honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar