*
Nu hade varmrätten serverats.
Maxine var riktigt hungrig. Hon såg ner på sin tallrik för att se vad de fick för mat.
Modet sjönk. På tallriken låg en läskigt blodig biff.
Maxine suckade tungt, men hon började ändå peta i sig lite mat.
Blodiga köttbitar ser inte så bra ut i ett akvarium..." tänkte hon.
Tanken på hennes lilla påhitt med akvariet fick henne att börja fnissa.
Fnisset växte till sig och blev till ett läskedrycks-bubblande glädjeskratt.
"Maxine, uppför dig." viskade mormor strängt. "Vad är det med dig?"
"Jag kanske blir lite konstig av ostron..." fnissade Maxine.
Mormor skakade på huvudet och såg ursäktande på värdparet och de andra gästerna.
Men de andra vid bordet bara såg på den lilla vackra flickan och log.
"Vilken uppfriskande fläkt hon är." sa middagens värd. "En underbar liten flicka."
Maxine kände sig blyg och blev lite röd om kinderna när alla vuxna såg på henne och log vänligt.
Flickan slutade tvärt att skratta och log urskuldande.
"Ursäkta. Jag ska uppföra mig nu." sa hon.
Hon började peta i sin middag igen.
"Något fel med maten raring?" frågade värdinnan vänligt.
Maxine rodnade igen.
"Jo... jag tycker inte så värst mycket om blodigt kött..." sa hon tyst.
"Men älskade lilla vän..." utbrast värden. "varför sa du inte det? Jag ska se till att kocken gör i ordning en en välstekt biff åt dig."
Den vänlige mannen gick ut i köket för att prata med kocken.
Nu hade varmrätten serverats.
Maxine var riktigt hungrig. Hon såg ner på sin tallrik för att se vad de fick för mat.
Modet sjönk. På tallriken låg en läskigt blodig biff.
Maxine suckade tungt, men hon började ändå peta i sig lite mat.
Blodiga köttbitar ser inte så bra ut i ett akvarium..." tänkte hon.
Tanken på hennes lilla påhitt med akvariet fick henne att börja fnissa.
Fnisset växte till sig och blev till ett läskedrycks-bubblande glädjeskratt.
"Maxine, uppför dig." viskade mormor strängt. "Vad är det med dig?"
"Jag kanske blir lite konstig av ostron..." fnissade Maxine.
Mormor skakade på huvudet och såg ursäktande på värdparet och de andra gästerna.
Men de andra vid bordet bara såg på den lilla vackra flickan och log.
"Vilken uppfriskande fläkt hon är." sa middagens värd. "En underbar liten flicka."
Maxine kände sig blyg och blev lite röd om kinderna när alla vuxna såg på henne och log vänligt.
Flickan slutade tvärt att skratta och log urskuldande.
"Ursäkta. Jag ska uppföra mig nu." sa hon.
Hon började peta i sin middag igen.
"Något fel med maten raring?" frågade värdinnan vänligt.
Maxine rodnade igen.
"Jo... jag tycker inte så värst mycket om blodigt kött..." sa hon tyst.
"Men älskade lilla vän..." utbrast värden. "varför sa du inte det? Jag ska se till att kocken gör i ordning en en välstekt biff åt dig."
Den vänlige mannen gick ut i köket för att prata med kocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar