Alex
Martin (min fosterpappa) knackade på min dörr.
"God morgon ungdomar. Det är nån nere i köket som väldigt gärna vill träffa er."
Holly log ett brett och soligt leende.
"Maxie är hemma."
Martin log och nickade.
Jag flög nästan ur sängen och rusade ner till köket.
Jag hörde Holly skratta och ropa att jag skulle ta det försiktigt i trappan. Men hon kom snabbt efter mig.
Vi såg fram emot att träffa Maxine, min älskade syster. Jag var hos henne på sjukhuset häromdagen, men att ha henne hemma var en stor lättnad och glädje.
När jag fick syn på Maxine log jag stort. Hon såg pigg och glad ut, trots att hon var så sjuk.
Hon kom fram till mig och kramade mig hårt.
"Brorsan." sa hon ömt. Det fanns massor med kärlek i hennes röst. "Skönt att se dig så glad."
"Det är bara för att du är hemma ju." sa jag.
Syrran gav mig en glittrande blick.
"Och för att Holly är här kanske." sa hon med ett menande litet flin.
Holly fick också en hård kram av Maxine.
"Du får Alex att må så bra. Du är bäst Holly."
Holly fick tårar i ögonen.
"Ni är bäst." sa hon och lade armen om Maxine och mig.
"Nu blir du så där sentimental igen..." retades jag.
Holly lindade båda armarna om min midja.
"Hallå där... det där tog du ju tillbaka igår."
"Ja, jag ljög." flinade jag.
Holly började kittla mig och jag försökte hålla mig för skratt.
Det gick sådär kan jag tala om...
Ett litet tips: retas inte med tjejer om de vet hur kittlig du är (det är livsfarligt...!) ;-)
// Alex Spencer-Clarke
Martin (min fosterpappa) knackade på min dörr.
"God morgon ungdomar. Det är nån nere i köket som väldigt gärna vill träffa er."
Holly log ett brett och soligt leende.
"Maxie är hemma."
Martin log och nickade.
Jag flög nästan ur sängen och rusade ner till köket.
Jag hörde Holly skratta och ropa att jag skulle ta det försiktigt i trappan. Men hon kom snabbt efter mig.
Vi såg fram emot att träffa Maxine, min älskade syster. Jag var hos henne på sjukhuset häromdagen, men att ha henne hemma var en stor lättnad och glädje.
När jag fick syn på Maxine log jag stort. Hon såg pigg och glad ut, trots att hon var så sjuk.
Hon kom fram till mig och kramade mig hårt.
"Brorsan." sa hon ömt. Det fanns massor med kärlek i hennes röst. "Skönt att se dig så glad."
"Det är bara för att du är hemma ju." sa jag.
Syrran gav mig en glittrande blick.
"Och för att Holly är här kanske." sa hon med ett menande litet flin.
Holly fick också en hård kram av Maxine.
"Du får Alex att må så bra. Du är bäst Holly."
Holly fick tårar i ögonen.
"Ni är bäst." sa hon och lade armen om Maxine och mig.
"Nu blir du så där sentimental igen..." retades jag.
Holly lindade båda armarna om min midja.
"Hallå där... det där tog du ju tillbaka igår."
"Ja, jag ljög." flinade jag.
Holly började kittla mig och jag försökte hålla mig för skratt.
Det gick sådär kan jag tala om...
Ett litet tips: retas inte med tjejer om de vet hur kittlig du är (det är livsfarligt...!) ;-)
// Alex Spencer-Clarke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar