*
Darryl skyndade ut i köket när han hörde sin styvdotters gråtande bedjan om hjälp.
"Cassie, vad har hänt...?"
"Alex har blivit inlåst i det gamla kylskåpet!" snyftade Cassie.
Darryl svor. Det var väl själva fan vad den den där ungen kunde hamna i trubbel.
"Hur många gånger har jag sagt att ni inte får leka på skrotupplaget, va? Har bror din knäck i lurarna eller är han bara ute efter att trotsa mig?"
Cassie bara grät.
Darryl suckade. Varför skulle småflickor grina för allting...?
Han gav tösen en snabbt liten kram.
"Såja, sluta tjuta nu. Gå ut till bilen, så åker vi och tar ut Alex ur det där jävla skåpet."
Det var med möda Darryl fick upp kylskåpsdörren, och han var ändå en ganska stor och stark man.
Han drog ut pojken i solskenet och kontrollerade att han andades.
Det gjorde Alex. Han drog flämtade litet andetag och såg upp på sin styvfar.
"Vem fasen kryper in i ett gammalt kylskåp...?" sa Darryl strängt.
Alex var våt av svett - och förmodligen även tårar.
"Du tror väl inte att jag är så dum att jag kröp in där frivilligt?" sa pojken blekt.
Darryl bara suckade.
"Så dum är jag inte!" sa Alex. Nu med arg hetta i rösten.
Darryl såg på den nu ganska smutsige pojken. Två salta ränder på de lortiga kinderna avslöjade att styvsonen hade gråtit.
"Jag vet väl att du inte är dum." sa Darryl. "Lugna dig nu grabben."
Styvfadern reste sig från marken, med pojken i famnen.
"Dom låste in mig." sa Alex. "Jävla skitungar, jag ska döda dom!"
"Lugna ner dig, sa jag!" sa Darryl strängt. "Du ska ingenting, förutom att hoppa i badkaret och få i dig lite lunch."
Alex såg storögd på sin stundtals brutale styvfar.
Darryl och den lille pojken kom aldrig överens och brukade ha rykande gräl, men nu var Darryl faktiskt ganska snäll.
"Tack för att du räddade mig." sa Alex när styvfadern satte in honom i framsätet på bilen.
"Ja vad fan... jag ville väl inte att du skull dö heller." sa Darryl och log lite. "Men om du gör nåt så dumt igen, slår jag ihjäl dig, lille skitunge."
"Det ska jag inte." mumlade Alex. "Men det var inte mitt fel. Jag vet att såna där gamla kylskåp är farliga."
"Ja ja..." sa Darryl. "Börja inte lipa igen nu."
Alex torkade snabbt ansiktet med baksidan av handen.
"Jag gråter inte!" fräste han.
Cassie, som satt i baksätet, lutade sig fram och strök sin storebror över kinden.
"Man får gråta, Alex." viskade hon. "Att vara inlåst i ett trångt utrymme är jätteläskigt ju."
Alex såg på sin lillasyster och log ett svagt leende.
![]()
Darryl skyndade ut i köket när han hörde sin styvdotters gråtande bedjan om hjälp.
"Cassie, vad har hänt...?"
"Alex har blivit inlåst i det gamla kylskåpet!" snyftade Cassie.
Darryl svor. Det var väl själva fan vad den den där ungen kunde hamna i trubbel.
"Hur många gånger har jag sagt att ni inte får leka på skrotupplaget, va? Har bror din knäck i lurarna eller är han bara ute efter att trotsa mig?"
Cassie bara grät.
Darryl suckade. Varför skulle småflickor grina för allting...?
Han gav tösen en snabbt liten kram.
"Såja, sluta tjuta nu. Gå ut till bilen, så åker vi och tar ut Alex ur det där jävla skåpet."
***
Det var med möda Darryl fick upp kylskåpsdörren, och han var ändå en ganska stor och stark man.
Han drog ut pojken i solskenet och kontrollerade att han andades.
Det gjorde Alex. Han drog flämtade litet andetag och såg upp på sin styvfar.
"Vem fasen kryper in i ett gammalt kylskåp...?" sa Darryl strängt.
Alex var våt av svett - och förmodligen även tårar.
"Du tror väl inte att jag är så dum att jag kröp in där frivilligt?" sa pojken blekt.
Darryl bara suckade.
"Så dum är jag inte!" sa Alex. Nu med arg hetta i rösten.
Darryl såg på den nu ganska smutsige pojken. Två salta ränder på de lortiga kinderna avslöjade att styvsonen hade gråtit.
"Jag vet väl att du inte är dum." sa Darryl. "Lugna dig nu grabben."
Styvfadern reste sig från marken, med pojken i famnen.
"Dom låste in mig." sa Alex. "Jävla skitungar, jag ska döda dom!"
"Lugna ner dig, sa jag!" sa Darryl strängt. "Du ska ingenting, förutom att hoppa i badkaret och få i dig lite lunch."
Alex såg storögd på sin stundtals brutale styvfar.
Darryl och den lille pojken kom aldrig överens och brukade ha rykande gräl, men nu var Darryl faktiskt ganska snäll.
"Tack för att du räddade mig." sa Alex när styvfadern satte in honom i framsätet på bilen.
"Ja vad fan... jag ville väl inte att du skull dö heller." sa Darryl och log lite. "Men om du gör nåt så dumt igen, slår jag ihjäl dig, lille skitunge."
"Det ska jag inte." mumlade Alex. "Men det var inte mitt fel. Jag vet att såna där gamla kylskåp är farliga."
"Ja ja..." sa Darryl. "Börja inte lipa igen nu."
Alex torkade snabbt ansiktet med baksidan av handen.
"Jag gråter inte!" fräste han.
Cassie, som satt i baksätet, lutade sig fram och strök sin storebror över kinden.
"Man får gråta, Alex." viskade hon. "Att vara inlåst i ett trångt utrymme är jätteläskigt ju."
Alex såg på sin lillasyster och log ett svagt leende.
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar