lördag, juli 26, 2014

Skrivpuff - 26 Juli 2014

*
Spegel

Paradise, California. Våren 2011

Denny hade hört myten om den gamla spegeln och pratet om stadens övergivna bed and breakfast-hus många gånger i sitt liv. Och som den äventyrliga unge han var, hade han blivit rejält nyfiken på att få gå dit och utforska stället.
Bästa kompisen Alex och ett par äldre kamrater följde också med, för de var lika nyfikna som Denny.

Så nu stod pojkarna alltså utanför det gamla väderbitna huset.
På den övervåningen fanns ett trasig fönster och där tog de sig in.
Varenda golvtilja knarrade och knakade när deras sneakers-fötter gick genom korridoren och nedför en ganska ranglig trappa.
"Du har väl med dig godis eller nåt som du kan muta spöktanten med, när hon kommer ut ur spegeln och försöker ta dig?" flinade Scott och dunkade Denny i ryggen.
Denny skrattade till, som om han hört en riktigt dum fånighet.
"Nja... jag tänkte nog be henne ta dig istället." flinade han.

Efter ytterligare ett par steg var ungdomarna inne i allrummet. Det var dunkelt där inne och det luktade instängt och damm. Denny nyste tre gånger.
Scott puffade till honom.
"Ssssh... du skrämmer ju spöktanten." skojade han. "Kolla in spegeln istället för att väsnas."
Han blinkade åt Denny och puffade till honom igen.
"Är du okej?" frågade Scott och syftade på Dennys astma och allergier.
Denny gjorde tummen upp medan han nyste igen.
Scott stirrade på honom, visste inte om han skulle vara road eller orolig.
"Jag är okej, se inte så skraj ut." skrattade Denny.
Han tog en dos astmamedicin, för säkerhets skull.

"Kolla, där är den ju!" utbrast han sedan och pekade.
Ja där, på kortväggen, hängde den; den mytomspunna gamla spegeln.
I flera minuter tittade de med intensivt intresse på spegeln och glasets ålderdomliga prägel. Men ingenting hände.
De äldre killarna tröttnade snabbt och de gick ut för att vänta på Denny och Alex.

Två taniga tonårskillar stod länge och såg in i spegeln.
"Skulle man säga nån besvärjelse eller nåt?" frågade Alex.
Denny ryckte på axlarna.
"Det minns jag inte. Fan, det borde jag ha frågat syrran, hon kan typ allt om den här stans gamla myter..."
Killarna suckade uppgivet och bestämde sig för att gå ut i solskenet i stället.
Då hände det.

Just som de hade vänt sig om för att gå mot dörröppningen, kände de en underlig kyla bakom sig och så en obehaglig närvaro.
Sedan kände Denny hur iskalla fingertoppar nuddade hans nacke.
Han flämtade till och sakta, sakta vände han sig om. Alex gjorde också så.
Nu flämtade de till båda två. För i spegeln syntes en gestalt, en kvinna som höll på att ta sig ut ur spegelglaset. Hon sträckte sig efter pojkarna.

"Eh... vi ska nog dra härifrån.." föreslog Denny.
"Bra idé!" sa Alex.
De rusade ut ur huset och sedan hoppade de ner från den fallfärdiga verandan och ner i gruset.
Utomhus värmde vårsolen skönt, men pojkarna kände ändå den där underliga kylan i kroppen. De ryste.
"Vad bråttom ni fick." flinade Scott. "Såg ni några spöken eller?"
Alex och Denny såg på varandra och utan att prata sinsemellan först skakade de båda på huvudet.
"Det är nog bara en myt." sa Denny, till synes oberört.
De äldre killarna skulle ändå aldrig tro på dem. De skulle bara skratta och göra sig löjliga över "småkillarna".


"Scott och dom andra är ju inte så mottagliga för det övernaturliga - inte såsom vi är." sa Denny till Alex när de var hemma hos Dennys storasyster Cordelia en stund senare.
Alex höll med.
"Ni ska vara försiktiga med det övernaturliga." sa Cordelia när pojkarna berättat vad som hade hänt i ödehuset.
"Mmmm..." sa Denny. "Jag vet."
Han kände på sin nacke, där spökdamens fingrar hade nuddat. Han kände sig fortfarande en aning illa till mods.
Cordelia log och kramade om sin lillebror.
"Awww Denny... jag förstår mycket väl spegeldamen vill ta en gullunge som du. Men om hon tar min lillebror, eller hans kompis, får hon med mig att göra."
Hon log ömt mot både Denny och Alex.
"Cordelia Jackson - världens bästa spökskrämmare." sa Denny dramatiskt.
Han fick ännu en kram av storasyster och började fnissa och skruva på sig när hon kittlade honom lite.


I det gamla ödehuset var stämningen inte lika mysig.
Damen i spegeln vrålade av ilska över sin förlust. Med ett suckande, slukande ljud försvann hon, mycket motvilligt, in i spegeln igen.
Där inne skulle hon bli tvungen att stanna.
Åtminstone tills det kom någon annan nyfiken pojke på besök...



Inga kommentarer: