*
21 Juni
”Jag vill inte gå mera!”
Lilla O slog sig ner på trottoarkanten, satte armbågarna mot knäna och vilade hakan i händerna.
”Kom nu.” trugade storasyster Leni.
Men 6-åringen totalvägrade. Hon skakade bestämt på huvudet och såg riktigt trotsig ut.
”Jag orkar inte gå mera, sa jag ju.”
Leni suckade, men kunde ändå inte låta bli att le. När det gällde Lilla O fick man allt ha en stor gnutta tålamod och och bra idéer som kunde tilltala en liten trulig tjej.
Leni hade som tur var både tålamod och idéer.
”Vet du vad, vi går en bit till och så hittar vi nåt mysigt ställe att fika på.”
Lilla O tittade upp, plötsligt väldigt intresserad. Fika var något som tilltalade henne.
”Jag föller med - men bara om du bär mig.” sa hon och så sträckte hon upp armarna mot storasyster.
Leni log.
”Kom då, skruttunge.” sa hon och lyfte upp sin lilla syster i famnen. ”Men bär du mig sen, när jag inte orkar gå längre?”
Lilla O lade huvudet bakåt och skrattade gott åt skojet.
”Jaaa, det gör jag!”
Hon kramade sin älskade storasyster som hon avgudade och såg upp till så mycket.
”Man ska hjälpa varandra.” tillade hon lillgammalt.
Leni pussade Lilla O på pannan.
”Det har du rätt i.”
Leni gick vidare, med Lilla O, nu betydligt gladare, i famnen.
”Vad vill du ha för fika då?”
”Glass!” sa lillasyster. ”Och bulle och en sån där liten kaka med röd sylt i mitten.”
”Du kan inte få allt det där på en gång.” skrattade Leni. ”Antingen glass eller bulle.”
Lilla O bestämde sig för bulle.
Och kanske kunde hon tjata sig till en syltkaka också? Hon skulle iallafall försöka när de kom fram till caféet.
21 Juni
”Jag vill inte gå mera!”
Lilla O slog sig ner på trottoarkanten, satte armbågarna mot knäna och vilade hakan i händerna.
”Kom nu.” trugade storasyster Leni.
Men 6-åringen totalvägrade. Hon skakade bestämt på huvudet och såg riktigt trotsig ut.
”Jag orkar inte gå mera, sa jag ju.”
Leni suckade, men kunde ändå inte låta bli att le. När det gällde Lilla O fick man allt ha en stor gnutta tålamod och och bra idéer som kunde tilltala en liten trulig tjej.
Leni hade som tur var både tålamod och idéer.
”Vet du vad, vi går en bit till och så hittar vi nåt mysigt ställe att fika på.”
Lilla O tittade upp, plötsligt väldigt intresserad. Fika var något som tilltalade henne.
”Jag föller med - men bara om du bär mig.” sa hon och så sträckte hon upp armarna mot storasyster.
Leni log.
”Kom då, skruttunge.” sa hon och lyfte upp sin lilla syster i famnen. ”Men bär du mig sen, när jag inte orkar gå längre?”
Lilla O lade huvudet bakåt och skrattade gott åt skojet.
”Jaaa, det gör jag!”
Hon kramade sin älskade storasyster som hon avgudade och såg upp till så mycket.
”Man ska hjälpa varandra.” tillade hon lillgammalt.
Leni pussade Lilla O på pannan.
”Det har du rätt i.”
Leni gick vidare, med Lilla O, nu betydligt gladare, i famnen.
”Vad vill du ha för fika då?”
”Glass!” sa lillasyster. ”Och bulle och en sån där liten kaka med röd sylt i mitten.”
”Du kan inte få allt det där på en gång.” skrattade Leni. ”Antingen glass eller bulle.”
Lilla O bestämde sig för bulle.
Och kanske kunde hon tjata sig till en syltkaka också? Hon skulle iallafall försöka när de kom fram till caféet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar