*
17 Juni
Vädret nere vid sjön var härligt; soligt, utan att vara alltför varmt.
Emilia satt på längst ute på bryggan. Hon vispade med fötterna i vattnet och njöt av sol och sommarlovs-frihet.
Intill bryggan flöt en en gammal vit motorbåt av trä. Den var sliten så det förslog och den saknade motor.
I båten satt Tony och såg fundersam ut.
"Man kanske kan skaffa åror till en istället."
Emilia lade sig på mage på bryggan och såg på honom. Hon log mjukt åt Tonys funderingar.
"Nja… det är nog ingen idé. Den där båten klarar knappt fem minuter på sjön längre. Den duger bara till kaffeved, det säger farbror Nisse iallafall."
Hon skrattade till.
"Så kliv upp ur båten, om du inte vill bli alldeles blöt om fötterna."
Tony log och klättrade upp på bryggan. Han slog sig ner intill Emilia.
"Jag antar att du inte vill renovera båt i sommar alltså?" sa han.
Emilia satte sig upp. Hon skakade på huvudet.
"Nej, jag tor inte det du." log hon och strök Tony över håret. "Vi får hitta på nåt annat äventyr."
Tony nickade.
"Gå på spökjakt eller så?" föreslog han.
Emilia skrattade.
"Jo du, det vore nåt det. Men du, om vi träffar på ett spöke, vad ska du säga då?"
Tony tänkte efter en stund, sedan ryckte han på axlarna.
"Inte vet jag… fråga om dom vill ha lite fika kanske?"
De skrattade åt tanken på att bjuda spöken på läsk och kakor.
Såhär i solskenet, tillsammans med Tony, kände sig Emilia inte så illa till mods när hon tänkte på spökerier.
Men hon hade inte berättat för Tony om de mystiska ljuden, skuggorna och skepnaderna hemma på herrgården.
Rysliga saker som gav henne kalla kårar och som gjorde att hon vägrade vara ensam hemma.
Tony lade försiktigt och lite blygt sin hand på Emilias.
"Vad tänker du på?" frågade han. "Äventyr." svarade Emilia.
Tony såg intresserat på henne.
"Jaså? Berätta." bad han ivrigt.
Ja, kanske skulle hon berätta om rysligheterna för Tony iallafall…? Det kunde kännas skönt att dela upplevelsen med någon.
17 Juni
Vädret nere vid sjön var härligt; soligt, utan att vara alltför varmt.
Emilia satt på längst ute på bryggan. Hon vispade med fötterna i vattnet och njöt av sol och sommarlovs-frihet.
Intill bryggan flöt en en gammal vit motorbåt av trä. Den var sliten så det förslog och den saknade motor.
I båten satt Tony och såg fundersam ut.
"Man kanske kan skaffa åror till en istället."
Emilia lade sig på mage på bryggan och såg på honom. Hon log mjukt åt Tonys funderingar.
"Nja… det är nog ingen idé. Den där båten klarar knappt fem minuter på sjön längre. Den duger bara till kaffeved, det säger farbror Nisse iallafall."
Hon skrattade till.
"Så kliv upp ur båten, om du inte vill bli alldeles blöt om fötterna."
Tony log och klättrade upp på bryggan. Han slog sig ner intill Emilia.
"Jag antar att du inte vill renovera båt i sommar alltså?" sa han.
Emilia satte sig upp. Hon skakade på huvudet.
"Nej, jag tor inte det du." log hon och strök Tony över håret. "Vi får hitta på nåt annat äventyr."
Tony nickade.
"Gå på spökjakt eller så?" föreslog han.
Emilia skrattade.
"Jo du, det vore nåt det. Men du, om vi träffar på ett spöke, vad ska du säga då?"
Tony tänkte efter en stund, sedan ryckte han på axlarna.
"Inte vet jag… fråga om dom vill ha lite fika kanske?"
De skrattade åt tanken på att bjuda spöken på läsk och kakor.
Såhär i solskenet, tillsammans med Tony, kände sig Emilia inte så illa till mods när hon tänkte på spökerier.
Men hon hade inte berättat för Tony om de mystiska ljuden, skuggorna och skepnaderna hemma på herrgården.
Rysliga saker som gav henne kalla kårar och som gjorde att hon vägrade vara ensam hemma.
Tony lade försiktigt och lite blygt sin hand på Emilias.
"Vad tänker du på?" frågade han. "Äventyr." svarade Emilia.
Tony såg intresserat på henne.
"Jaså? Berätta." bad han ivrigt.
Ja, kanske skulle hon berätta om rysligheterna för Tony iallafall…? Det kunde kännas skönt att dela upplevelsen med någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar