*
"Du är Allie Salerno, va?" frågade han när de gick ute i sommarsolens gassande värme.
"Yep." sa Allie.
Hennes pappa var polis här i den lilla förstaden, så alla visste vem hon var.
"Och du är Brandon Blake."
"Yep." sa pojken och nickade.
De log mot varandra.
"Hur gammal är du?" frågade Brandon.
"14." sa Allie. "Om några månader. Du då, 10?"
Brandon nickade.’
"Ja, fast alltså... jag fyller 11 i år." sa han och sträckte lite på sig.
Han ville inte att den här tjejen skulle tycka att han var en liten barnunge.
Allie var söt faktiskt, kanske till och med lite... snygg.
Hon hade mörkt hår och blågröna ögon (som havet) och fräknar över näsan. Hon var inte mycket längre än han själv, ganska liten alltså. Men hennes ben var rätt så långa, slanka.
Brandons hjärta bultade lite extra när han tittade på henne. Och det det var något han gärna gjorde.
Fast han tittade snabbt bort när hon såg att han tittade på henne. Han ville ju inte att Allie skulle tro att han var pervers eller så, för det var han ju verkligen inte.
Han var inte som de stora grabbarna som tyckte om att kolla på tjejer i duschen efter gympan.
De gick till bensinstationen.
Killen bakom disken var cirka 20 år. Han tuggade tuggummi och såg lätt uttråkad ut.
Han log dock när han fick syn på Allie, flinade rent av upp sig riktigt ordentligt. Brandon tyckte inte om hans uppsyn.
Bensinmacks-killen började sjunga för Allie:
Allie, Allie, bo ballie
Banana fana fo fallie
Fee fi mo mallie
Allie!
Allie himlade med ögonen.
"The Name Game... Det där blir ju aldrig gammalt." muttrade hon sarkastiskt.
"Du älskar när jag sjunger för dig." flinade killen. "Vad vill du ha idag då? Glass, eller läsk?"
"Två Eskimo Pies." sa Allie.
Från frysboxen plockade hon upp två Eskimo Pies, vaniljglass med chokladöverdrag. Hon gav den ena till Brandon och vände sig till bensinmacks-killen igen.
"Och så vill jag att du kommer ner till stranden ikväll med..."
Hon kollade att ingen hörde henne.
"Nåt som brinner bra. Gasolin typ.”
Bensinmacks-killen skrattade.
"Har lilla fröken Salerno blivit pyroman?"
"Stranden, borta vid klipporna. Klockan åtta." sa Allie, rösten ganska hård och bestämd nu.
Bensinmacks-killen lutade sig över disken, så att han kom nära Allie.
"Och vad får jag då? Du har fått glass och min hjälp."
Allie flinade och blicken mörknade.
"Du kan få min tystnad. Båtbranden nere vid hamnen, du vet..." sa hon menande.
Den äldre killen svalde hårt.
"Okej Allie, stranden klockan åtta - och du håller käft."
Allie nickade glatt.
"Bra, då är vi överens! Kom Brandon, så går vi till parken."
De två barnen lämnade bensinstationen, mumsandes på sina glassar.
"Du är Allie Salerno, va?" frågade han när de gick ute i sommarsolens gassande värme.
"Yep." sa Allie.
Hennes pappa var polis här i den lilla förstaden, så alla visste vem hon var.
"Och du är Brandon Blake."
"Yep." sa pojken och nickade.
De log mot varandra.
"Hur gammal är du?" frågade Brandon.
"14." sa Allie. "Om några månader. Du då, 10?"
Brandon nickade.’
"Ja, fast alltså... jag fyller 11 i år." sa han och sträckte lite på sig.
Han ville inte att den här tjejen skulle tycka att han var en liten barnunge.
Allie var söt faktiskt, kanske till och med lite... snygg.
Hon hade mörkt hår och blågröna ögon (som havet) och fräknar över näsan. Hon var inte mycket längre än han själv, ganska liten alltså. Men hennes ben var rätt så långa, slanka.
Brandons hjärta bultade lite extra när han tittade på henne. Och det det var något han gärna gjorde.
Fast han tittade snabbt bort när hon såg att han tittade på henne. Han ville ju inte att Allie skulle tro att han var pervers eller så, för det var han ju verkligen inte.
Han var inte som de stora grabbarna som tyckte om att kolla på tjejer i duschen efter gympan.
De gick till bensinstationen.
Killen bakom disken var cirka 20 år. Han tuggade tuggummi och såg lätt uttråkad ut.
Han log dock när han fick syn på Allie, flinade rent av upp sig riktigt ordentligt. Brandon tyckte inte om hans uppsyn.
Bensinmacks-killen började sjunga för Allie:
Allie, Allie, bo ballie
Banana fana fo fallie
Fee fi mo mallie
Allie!
Allie himlade med ögonen.
"The Name Game... Det där blir ju aldrig gammalt." muttrade hon sarkastiskt.
"Du älskar när jag sjunger för dig." flinade killen. "Vad vill du ha idag då? Glass, eller läsk?"
"Två Eskimo Pies." sa Allie.
Från frysboxen plockade hon upp två Eskimo Pies, vaniljglass med chokladöverdrag. Hon gav den ena till Brandon och vände sig till bensinmacks-killen igen.
"Och så vill jag att du kommer ner till stranden ikväll med..."
Hon kollade att ingen hörde henne.
"Nåt som brinner bra. Gasolin typ.”
Bensinmacks-killen skrattade.
"Har lilla fröken Salerno blivit pyroman?"
"Stranden, borta vid klipporna. Klockan åtta." sa Allie, rösten ganska hård och bestämd nu.
Bensinmacks-killen lutade sig över disken, så att han kom nära Allie.
"Och vad får jag då? Du har fått glass och min hjälp."
Allie flinade och blicken mörknade.
"Du kan få min tystnad. Båtbranden nere vid hamnen, du vet..." sa hon menande.
Den äldre killen svalde hårt.
"Okej Allie, stranden klockan åtta - och du håller käft."
Allie nickade glatt.
"Bra, då är vi överens! Kom Brandon, så går vi till parken."
De två barnen lämnade bensinstationen, mumsandes på sina glassar.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar