*
”Vad hände med flickan Salerno då?” frågade mamma. ”Du sa att nån gjorde henne illa.”
Brandon hade just druckit upp sin varma mjölk när han fick frågan.
Han rodnade lite och tittade ner i muggen en stund innan han svarade.
”Jo… det var en äldre kille med oss där, på stranden. Han började röra Allie, över hela kroppen.”
”Åh herregud…” flämtade mamma, som om hon anade var som hände därnäst.
”Ja.” sa Brandon. ”Allie gillade inte det, så klart. Hon blev arg. Men den där killen, han… la sig över Allie och vill ta av henne kläderna. Han var så äcklig och låg där på henne och lät konstigt.”
Både mamma och pappa såg förfärade ut.
”Stackars lilla Allie…” sa mamma.
”Det här måste ni berätta för polisen.” sa pappa. ”Det som den där killen gjorde mot Allie var väldigt fel.”
”Jag vet.” sa Brandon. ”Det var därför jag klippte till honom med en brädbit.”
Pappa lyfte upp honom igen.
”Modiga lilla kille. Du räddade Allie.”
Brandon blev stolt och generad på en och samma gång.
”Ja… inte kunde jag låta honom göra så där med henne heller…! Hon var rädd och tyckte det var äckligt. Sedan fixade hon till sina kläder och vi sprang hem. Allie grät och jag tyckte så synd om henne.”
”Jag går och pratar med Allies föräldrar om detta morgon.” sa Mrs. Blake.
”Men hon kanske inte vill att dom ska veta…!” sa Brandon förskräckt. ”Om hennes pappa är full kanske han blir arg…”
Mr. Blake skakade på huvudet.
”Han kan inte bli arg på lilla Allie, det är inte hennes fel att det hände. Och Mr. Salerno är ju polis, han kan sätta dit den där killen så att han inte kan skada fler små flickor.”
Mamma och pappa stoppade Brandon i säng och talade om för honom att han var modig som berättat allt det här. Och så försäkrade de honom om att allt skulle bli bra.
De lovade också att han skulle få slippa skolan morgon, eftersom det var så sent nu. Klockan var ju nästan ett på natten.
Brandon var totalt utmattad av dagens och kvällens händelser.
Och lugnad av mors och fars kärlek och av deras löften somnade han fort.
”Vad hände med flickan Salerno då?” frågade mamma. ”Du sa att nån gjorde henne illa.”
Brandon hade just druckit upp sin varma mjölk när han fick frågan.
Han rodnade lite och tittade ner i muggen en stund innan han svarade.
”Jo… det var en äldre kille med oss där, på stranden. Han började röra Allie, över hela kroppen.”
”Åh herregud…” flämtade mamma, som om hon anade var som hände därnäst.
”Ja.” sa Brandon. ”Allie gillade inte det, så klart. Hon blev arg. Men den där killen, han… la sig över Allie och vill ta av henne kläderna. Han var så äcklig och låg där på henne och lät konstigt.”
Både mamma och pappa såg förfärade ut.
”Stackars lilla Allie…” sa mamma.
”Det här måste ni berätta för polisen.” sa pappa. ”Det som den där killen gjorde mot Allie var väldigt fel.”
”Jag vet.” sa Brandon. ”Det var därför jag klippte till honom med en brädbit.”
Pappa lyfte upp honom igen.
”Modiga lilla kille. Du räddade Allie.”
Brandon blev stolt och generad på en och samma gång.
”Ja… inte kunde jag låta honom göra så där med henne heller…! Hon var rädd och tyckte det var äckligt. Sedan fixade hon till sina kläder och vi sprang hem. Allie grät och jag tyckte så synd om henne.”
”Jag går och pratar med Allies föräldrar om detta morgon.” sa Mrs. Blake.
”Men hon kanske inte vill att dom ska veta…!” sa Brandon förskräckt. ”Om hennes pappa är full kanske han blir arg…”
Mr. Blake skakade på huvudet.
”Han kan inte bli arg på lilla Allie, det är inte hennes fel att det hände. Och Mr. Salerno är ju polis, han kan sätta dit den där killen så att han inte kan skada fler små flickor.”
Mamma och pappa stoppade Brandon i säng och talade om för honom att han var modig som berättat allt det här. Och så försäkrade de honom om att allt skulle bli bra.
De lovade också att han skulle få slippa skolan morgon, eftersom det var så sent nu. Klockan var ju nästan ett på natten.
Brandon var totalt utmattad av dagens och kvällens händelser.
Och lugnad av mors och fars kärlek och av deras löften somnade han fort.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar