*
19 Juni
Dante Deveraux tog en lov runt sitt bagage som stod mitt på golvet och så tittade han på en av resväskorna som stod öppen. Han stannade upp, gned sig fundersamt om hakan och kliade sig sedan, ännu mer fundersamt, i håret.
"Nej… jag kommer aldrig kunna stänga den här förbenade väskan."
Han kastade en förhoppningsfull blick på vännerna Tony och Emilia som satt uppflugna på hans säng.
"Jag vet! Nån av er kan sitta på väskan, så kanske det går att stänga!"
Emilia log sött. Dante hade många talanger, packning var inte en av dem.
"Behöver du ta med allt det där till Frankrike då?" undrade Emilia, en aning klentroget, och pekade på sakerna i väskan. "Jag menar… är inte fem inbundna böcker lite väl mycket?"
Dante stirrade på henne med låtsasförfärad blick.
"Menar du att jag ska… lämna böcker hemma…? Är du inte klok…?"
Emilia fnissade. Dante älskade böcker lika mycket som hon själv gjorde.
"Men du… flera av dom finns ju faktiskt som ljudböcker och du har ju den där ljudboks-appen i din mobil." påminde hon.
Dante rusade fram till Emilia, omfamnade henne hjärtligt och kysste henne på kinden.
"Ma chérie, du är ett geni!"
"Ja, det är ju en evig tur att nån av oss är det." skrattade Tony.
Dante, som hade börjat packa om sin väska, såg låtsassträngt på honom.
"Emmi, vill du vara vänlig och brotta ner den där lilla bråkmakaren åt mig?"
Emilia nickade glatt och gjorde så.
"Ska jag göra så här också…?" frågade hon och började kittla Tony.
Dante flinade glatt och gjorde tummen upp.
"Bra där Emilia!"
"Ja, jättebra…" sa Tony, som höll på att krevera av skratt.
* * *
Efter en stund sa Dante:
"Vi kan benåda dig - om du pallrar dig hit bort och hjälper mig med packningen."
Tony flög ur sängen och började tjänstvilligt hjälpa sin kompis.
"Jag hjälper också till." sa Emilia och gick bort till Dantes bagagehög.
"Du kan ju inte komma till Frankrike med dåligt packade väskor." tillade hon, och blinkade åt Dante för att visa att hon inte menade något illa.
"Tack vänner." sa Dante.
Han fortsatte med tillgjord fransk accent:
"Jag ska belöna eder med överdådiga gåvor från Fraaance."
Han lade armen om Tony och Emilia och rufsade om deras hår.
"Köp inget alltför dyrt bara." sa Emilia mjukt.
Dante älskade nämligen att ge sina vänner fina (och ibland ganska dyra) presenter från sina resor.
Dante stirrade på henne igen.
"Inget dyrt? Du är inte klok, ma chérie… Endast det bästa är gott nog åt mina 'BFFs'."
Han skrockade belåtet.
19 Juni
Dante Deveraux tog en lov runt sitt bagage som stod mitt på golvet och så tittade han på en av resväskorna som stod öppen. Han stannade upp, gned sig fundersamt om hakan och kliade sig sedan, ännu mer fundersamt, i håret.
"Nej… jag kommer aldrig kunna stänga den här förbenade väskan."
Han kastade en förhoppningsfull blick på vännerna Tony och Emilia som satt uppflugna på hans säng.
"Jag vet! Nån av er kan sitta på väskan, så kanske det går att stänga!"
Emilia log sött. Dante hade många talanger, packning var inte en av dem.
"Behöver du ta med allt det där till Frankrike då?" undrade Emilia, en aning klentroget, och pekade på sakerna i väskan. "Jag menar… är inte fem inbundna böcker lite väl mycket?"
Dante stirrade på henne med låtsasförfärad blick.
"Menar du att jag ska… lämna böcker hemma…? Är du inte klok…?"
Emilia fnissade. Dante älskade böcker lika mycket som hon själv gjorde.
"Men du… flera av dom finns ju faktiskt som ljudböcker och du har ju den där ljudboks-appen i din mobil." påminde hon.
Dante rusade fram till Emilia, omfamnade henne hjärtligt och kysste henne på kinden.
"Ma chérie, du är ett geni!"
"Ja, det är ju en evig tur att nån av oss är det." skrattade Tony.
Dante, som hade börjat packa om sin väska, såg låtsassträngt på honom.
"Emmi, vill du vara vänlig och brotta ner den där lilla bråkmakaren åt mig?"
Emilia nickade glatt och gjorde så.
"Ska jag göra så här också…?" frågade hon och började kittla Tony.
Dante flinade glatt och gjorde tummen upp.
"Bra där Emilia!"
"Ja, jättebra…" sa Tony, som höll på att krevera av skratt.
Efter en stund sa Dante:
"Vi kan benåda dig - om du pallrar dig hit bort och hjälper mig med packningen."
Tony flög ur sängen och började tjänstvilligt hjälpa sin kompis.
"Jag hjälper också till." sa Emilia och gick bort till Dantes bagagehög.
"Du kan ju inte komma till Frankrike med dåligt packade väskor." tillade hon, och blinkade åt Dante för att visa att hon inte menade något illa.
"Tack vänner." sa Dante.
Han fortsatte med tillgjord fransk accent:
"Jag ska belöna eder med överdådiga gåvor från Fraaance."
Han lade armen om Tony och Emilia och rufsade om deras hår.
"Köp inget alltför dyrt bara." sa Emilia mjukt.
Dante älskade nämligen att ge sina vänner fina (och ibland ganska dyra) presenter från sina resor.
Dante stirrade på henne igen.
"Inget dyrt? Du är inte klok, ma chérie… Endast det bästa är gott nog åt mina 'BFFs'."
Han skrockade belåtet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar