Skriv om en bravad.
Delphi, California 1971
Clark kom rusande mot sina vänner.
"Ni måste hjälpa mig att gömma Soda! Morsan är på väg hitåt och hon får inte se att jag har skaffat katt!"
Han höll fram en söt liten kattunge.
"Vilken söt!" utbrast Sheila. "Tänk att din mamma inte låter dig ha henne...!"
"Jag vet... helt galet." sa Clark och nickade instämmande. "Men hörni... vi måste gömma henne nu!"
Clark såg sig desperat om efter ett bra gömställe för en kattunge.
"Här Ryan, håll Soda!" sa han snabbt och så stoppade han i kattungen innanför Ryans T-shirt.
"Det här var ju ett bra ställe..." muttrade Ryan.
Maureen, Sheila och Sunshine höll på att explodera av skratt.
Clark log brett, som om han verkligen tyckte att han hittat det bästa gömstället för kattungen.
"Mycket bra plats för en liten kisse!" fnissade Sheila. Hon rusade om Ryans hår. "Och du som är så kittlig, lilla sötnos...!"
Tjejerna fnissade ännu mer. Ryan räckte ut tungan åt dem.
Clarks mamma kom fram till ungdomarna och hälsade glatt på dem.
Hon gav sin son en lite sträng blick.
"Clark, jag ska gå hem och laga middag nu. Och jag hoppas att jag inte kommer att hitta en massa husdjur när jag kommer hem."
Clark skakade på huvudet.
"Nej då mamma." sa han lydigt.
"Ni kommer inte att hitta några husdjur där hemma, Mrs. Mortimer." sa Ryan.
"Det får vi verkligen hoppas, för jag vill inte ha några djur - det vet du Clark."
Clark nickade.
"Ingen fara morsan."
Maureen, Sheila och Sunshine höll än en gång på att explodera av skratt.
Clarks mamma log vänligt mot ungdomarna. Hon tycktes inte märka flickornas undertryckta fnissningar, eller att Ryan log finurligt tillbaka och skruvade lite obekvämt på sig.
"Adjö med er ungar." sa Mrs. Mortimer vinkade till barnen.
Ungdomarna vinkade glatt tillbaka.
Delphi, California 1971
Clark kom rusande mot sina vänner.
"Ni måste hjälpa mig att gömma Soda! Morsan är på väg hitåt och hon får inte se att jag har skaffat katt!"
Han höll fram en söt liten kattunge.
"Vilken söt!" utbrast Sheila. "Tänk att din mamma inte låter dig ha henne...!"
"Jag vet... helt galet." sa Clark och nickade instämmande. "Men hörni... vi måste gömma henne nu!"
Clark såg sig desperat om efter ett bra gömställe för en kattunge.
"Här Ryan, håll Soda!" sa han snabbt och så stoppade han i kattungen innanför Ryans T-shirt.
"Det här var ju ett bra ställe..." muttrade Ryan.
Maureen, Sheila och Sunshine höll på att explodera av skratt.
Clark log brett, som om han verkligen tyckte att han hittat det bästa gömstället för kattungen.
"Mycket bra plats för en liten kisse!" fnissade Sheila. Hon rusade om Ryans hår. "Och du som är så kittlig, lilla sötnos...!"
Tjejerna fnissade ännu mer. Ryan räckte ut tungan åt dem.
Clarks mamma kom fram till ungdomarna och hälsade glatt på dem.
Hon gav sin son en lite sträng blick.
"Clark, jag ska gå hem och laga middag nu. Och jag hoppas att jag inte kommer att hitta en massa husdjur när jag kommer hem."
Clark skakade på huvudet.
"Nej då mamma." sa han lydigt.
"Ni kommer inte att hitta några husdjur där hemma, Mrs. Mortimer." sa Ryan.
"Det får vi verkligen hoppas, för jag vill inte ha några djur - det vet du Clark."
Clark nickade.
"Ingen fara morsan."
Maureen, Sheila och Sunshine höll än en gång på att explodera av skratt.
Clarks mamma log vänligt mot ungdomarna. Hon tycktes inte märka flickornas undertryckta fnissningar, eller att Ryan log finurligt tillbaka och skruvade lite obekvämt på sig.
"Adjö med er ungar." sa Mrs. Mortimer vinkade till barnen.
Ungdomarna vinkade glatt tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar