*
Marco trodde att tystnaden berodde på att hans äldre bror skämdes.
Men när Vinnie till slut öppnade munnen sa han bara:
”Men jag missar ju inget i Charli och Rays liv, de börjar bli stora nu, de klarar sig. Och de har sin mor… och mormor...”
Marco suckade så hårt att en teckning som Ray gjort till sin pappa flög ner från bordet.
Han reste sig och skakade på huvudet.
”Vet du Vin… jag går och pratar med betongväggen här borta istället, jag får nog bättre svar av den.”
Marco gick mot dörren.
Vinnie gapade som en fisk.
”Ska du gå nu…?”
Marco vände sig om och gav sin bror en trött blick.
”Nej, jag ska bara sträcka på benen lite… vad tror du? Ja, Vinnie jag ska gå nu!”
Marco mumlade några, inte helt fina, fraser på sitt modersmål och så lämnade han anstalten där hans bror skulle få sitta i kanske fem år.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar