*
Åh vad Charli hatade skolan och skolkamraterna! Hon trakasserades för att hon hade en pappa som satt i fängelse och nu kallades hon lögnare också!
Nu skiter jag i det här!
Charli torkade ilsket bort tårarna och reste sig ur fåtöljen. Nu hade hon ingen lust att gå i skolan mer. Hon var 16 år och utled på allt som hade med skolan att göra!
Om mamma vill att jag ska gå i skolan får hon ordna hemundervisning åt mig. Här tänker jag inte stanna!
Skolkamraterna befann sig i kafeterian och åt lunch och lärarna satt på sina rum eller i lärarrummet vid det här laget, så det var ingen som såg när Charli smet ut från skolan.
Charli strosade omkring på stan en stund, men det var inte så roligt att gå och titta i affärer själv och nu kände hon sig hungrig, så hon bestämde för att strunta i shopping och gick mot Frankie's Ristorante istället.
Frankie's Ristorante ägdes av en god vän till Charlis pappa och farbröder.
Utanför restaurangen träffade Charli sin kusin Dani.
Dani såg både glad ut över att se Charli. Men hon verkade inte alls så förvånad över att se sin kusin på stan under skoltid.
Hon log och kramade om Charli.
”Hej Charl! Rymmer du från skolmaten?”
Charli nickade.
”På sätt och vis.”
Hon berättade för Dani om hur skolkamraterna behandlade henne och att de trodde hon ljög om att hon kände Cole.
Charli såg att Dani blev upprörd. Hon suckade tungt och knöt nävarna och muttrade något om hur många idioter det fanns i den här världen.
”Jag hatar dom!” sa Charli. ”Jag tänker inte gå till skolan mer!”
”Vi går in och äter, så ska jag fundera ut en plan.” sa Dani.
Hon lade armen om Charlis axlar och ledde in henne i restaurangen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar