*
David trodde att hjärtat skulle brista när han hörde sin lille pojkes snyftningar och gråthackiga
”Nej… nej… nej…!”
Sköterskan suckade. Hennes tålamod höll på att tryta. Hon såg på David.
David uppfattade genast den menande blicken, den betydde:
"Kan du ta fram pojken så vi kan ge honom sprutan någon gång...?"
Dörren öppnades och en ung sköterska kom in. Hon bar en teddybjörn i famnen.
"Jag tyckte jag hörde någon som ropar på hjälp här inne." sa hon.
Hennes röst lät trygg och mjuk.
Ryan kikade nyfiket fram.
"Det var Ryan som skrikade." viskade han.
Den unga sköterskan log. Hon sträckte fram teddybjörnen mot pojken.
"Vet du vad Ryan, den här björnen är också lite rädd. Han ska ta en spruta, så han är ledsen. Vill du vara hans doktor idag?"
Ryan såg förvånat på sköterskan.
"Kan Ryan vara nalle-doktor?"
Sköterskan log och nickade.
"Jag tror nalle blir mindre rädd då."
Hon lyfte upp Ryan på undersökningsbritsen och satte teddybjörnen i hans famn. Sedan tog hon fram en leksaksspruta och ett plåster.
"Vill du ge nalle hans spruta?"
Ryan torkade ögonen och näsan med tröjärmen, sedan tog han sakta sprutan och stack den i nallens arm. Han pussade nallen på nosen och sköterskan hjälpte honom att sätta på nallen plåstret.
"Vilken duktig nalle!" log sköterskan.
Ryan nickade.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar