SkrivPuff: Utmaning 2010:325 - 30 november

Skriv om en önskelista.

”Vad önskar du dig? Jag gör önskelistor åt oss.” Cassie pekade ivrigt på ett pappersark med sin rosa gelépenna. ”Alex… Hallå...?”
Jane, Alex äldre fostersyster, strök Alex över ryggen.
”Gubben, din syster pratar med dig.”
”Åh förlåt.” Alex skakades ur sina tankar och såg på sin 13-åriga lillasyster. ”Vad sa du Cass?”
Cassie log.
”Jag gör önskelistor åt oss. Vad önskar du dig?”
Alex ryckte på axlarna. Han reste sig från golvet där han suttit och lagt pussel med sin fosterbror Ricky (Nåja, Ricky hade lagt pussel, Alex hade mest suttit försjunken i egna tankar) och ställde sig borta vid fönstret. Han tittade ut på havet, stranden och måsarna.

Cassie gick fram till honom och lindade armarna om sin storebrors midja.
”Vet du vad jag önskar mig, Alex? Att vi kunde få bo tillsammans, i ett eget hus kanske.”
Alex log svagt och höll om sin syster.
Nästa höst, när han blev 18, kanske han kunde skaffa ett hus åt sig och Cassie.
”Det var en bra önskning Cass.”
Cassie nickade.
”Önskar du dig ingenting?” frågade hon.

Alex skulle just säga något när hans andra fostersyster, Maxine, kom in i vardagsrummet.
Hennes hår var tovigt och hennes mjukiskläder skrynkliga. Hennes ansikte var trött och vaxblekt.
Hon kröp upp i soffan och lade trött huvudet på en stor vit kudde.
”Hon har kräkits hela morgonen...” viskade Ricky. ”Stackars Maxie.”
10-åringens bruna ögon fylldes med tårar. Jane höll tröstande om honom.
Alex svalde en klump i halsen. Han såg på sin lillasyster igen.
”Om jag nu trodde på Tomten, eller Gud… då skulle jag önska ett botemedel.”
Rösten svek honom nästan när han sa det sista. Han harklade sig och skakade på huvudet.
”Glöm det. Det är bara naivt.”
Nu lät Alex nästan arg.
Han gick snabbt ut ur rummet för att ingen skulle se tårarna som vällde upp i hans klarblå ögon.
Cassie sprang efter honom.

Ricky såg på sina fostersyskon.
”Jag tror på Tomten och på Gud också… kanske…”
Pojken satte sig försiktigt intill Maxine i soffan.
”Maxie, jag ska önska ett botemedel åt dig, så att du blir frisk och pigg igen!”
Maxine log svagt och kramade Rickys hand.
”Tack Ricky.”
*