*
Sköterskan strök med handen över Ryans mjuka ljusa lockar.
"Tror du att du är redo att få din spruta nu, Ryan?"
Ryan såg på sköterskan.
"Bara om du är Ryans doktor."
"Det är jag så gärna." sa den unga sköterskan.
Ryan gav de äldre sköterskorna en allvarlig blick.
"Ni kan gå." sa han och pekade mot dörren.
Den unga sköterskan och David såg på varandra och brast ut i skratt.
De äldre sköterskorna gick med sura miner ut ur rummet.
”Det är nog bättre att han får komma till dig och bli tröstad efteråt.” sa sköterskan till David. ”Då slipper du känna att du måste hålla fast honom.”
David nickade. Han kramade om Ryan.
”Går det bra att sitta där och få sprutan, skrutten? Eller vill du att pappa ska sitta här med dig?”
Ryan skakade på huvudet.
”Ryan är modig.” sa han med en röst som försökte trotsa all rädsla.
Så Ryan satt själv på britsen, med nallen hårt tryckt intill sig och tummen i munnen, när sköterskan gav honom sprutan.
Stora tårar droppade ner i teddybjörnens päls. Men Ryan gav inte ifrån sig en endaste litet pip.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar