tisdag, november 23, 2010

SkrivPuff: Utmaning 2010:319 - 23 november

Skriv om en gruppering.

Oak Park School, NY. Juni 2003

”Nikki, är det sant att du känner Cole Taylor?”
Klasskamraterna stod i en tät ring runt Nikki Danelli.
”Ja, vi har varit bästisar sen vi var typ två år.” svarade Nikki.
Klasskamraterna suckade avundsjukt. Och sedan utbröt ett tjatter utan dess like:
”Cole är såååå söt!”
”Du kan väl be honom signera ett foto åt mig?”
”Åh, kan inte du be honom att komma hit och sjunga på skolfesten? Om han är hemma från Hollywood nu alltså?”
”Alltså Cole är ju bara såååå fin! Jag skulle döööö om jag fick träffa honom!”
tjöt en annan tjej.
”Ja, snälla gör det - då blir det i alla fall lugn och ro här…” muttrade någon bakom Nikki.
Nikki vände sig om och gav sin kusin och bästa tjejkompis Dani ett brett flin.

Nikki och Dani lämnade gruppen av kärlekskranka tjejer och gick mot skolmatsalen.
”Yikes…” flämtade Nikki. ”Bara för att man råkar vara bästis med en filmstjärna blir dom helt galna…!”
”Ja, dom är lite för mycket ibland.” höll Dani med.
Sedan gav hon sin kusin ett pillimariskt leende.
”Så du tänker inte berätta för dom att Cole, i denna stund, sitter hemma hos dig och äter lunch med farmor?”
Nikki skrattade.
”Nej jag tror inte det du. Jag vill bespara Cole chocken han skulle få om de där tjattrande hyenorna kom rusande hem till mig.”
”Ja herregud… stackars pojk…” suckade Dani teatraliskt.
”Nu låter du som farmor, inte som min sextonåriga kusin.” fnissade Nikki.
Dani fnissade också.
”Du, Nik, jag hänger med och träffar Cole efter skolan. Jag har inte träffat honom på evigheter.”
”Självklart.” sa Nikki. ”Men bara om du låter bli att berätta för honom om…”
Hon pekade bort mot gruppen av tjejer som avgudade Cole.
”Du vet hur generad han blir av sånt.”
Dani log och hennes ögon glittrade busigt.
”Ska försöka att inte berätta, men jag kan inte lova nåt.”
Nikki suckade, men log.
”Du kommer att berätta för honom, va? Och retas lite med honom om det?”
Dani låtsades fundera, sedan kom den busiga uppsynen fram igen. Hon nickade.
”Yep, det kommer jag definitivt att göra!”

*

Inga kommentarer: