*
När den blonde killen gick bort till baren för att hämta Coca-Cola åt henne, tog Charli upp sin mobiltelefon och ringde till Dani.
”Hej Charli!” sa Dani glatt. ”Tröttnat på festen än?”
”Ja, faktiskt.” sa Charli. ”Du, Dani, jag vill åka till stranden och fira med dom andra trots allt.”
”Vad kul Charl! Farsan och jag ska åka dit snart, så vi kan hämta dig på festen om du vill. Ska vi säga att vi ses där om…”
Dani kollade på klockan.
”Tjugo minuter, högst en halvtimme?”
”Toppen!” sa Charli. ”Vi ses snart.”
”Det gör vi.” sa Dani.
Precis när de skulle lägga på kom Dani på en sak.
”Charli... adressen?”
Charli skrattade.
”Just det, det kanske är lättare för er att hitta hit om ni har en adress.”
Dani skrattade också.
”En aning ja.”
Dani krafsade ner adressen Charli uppgav på en bit papper, sökte upp adressen på en karta online och skrev ut en vägbeskrivning.
Sedan återgick hon till att läsa om de efterlysta narkotikaförbrytarna.
Hennes blick fastnade på en bild av en blond kille i 20-års-åldern.
Varför kändes hans ansikte så bekant?
Och varför rann det kalla kårar längs ryggraden på Dani när hon såg bilden?
Hon hade ju aldrig sett killen förr.
Eller… hade hon det…?
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar