*
"Såg ni några björnar?" frågade Maggie när Ryan, Sunshine och Maureen kom tillbaka till stugan lite senare.
Ryan nickade.
"Mmmm, det gjorde vi."
"Vad du ljuger." skrattade Rebecca.
"Nej, vi såg en björn!" sa Ryan.
Sedan log han och lade till:
"Det var en sten. Som såg ut som en björn."
"Du har alltid haft livlig fantasi du Ryan." skrattade David och rufsade om sin sons hår.
"På tal om björnar," sa Maureen. "jag är hungrig som en."
"Då passar det ju bra att vi precis ska grilla lite korv." log Maggie.
"Vem vill tända lägerelden?" frågade David och skramlade med en ask tändstickor.
"Jag." sa Ryan.
Han tog tändsstickasken ur sin fars hand.
"Undrar om det är kallt i vattnet..." sa Ryan fundersamt när de hade ätit. Han såg ut över den lilla sjön.
"Den där sjön är alltid iskall." sa Rebecca med en rysning.
Ryan log.
"Nån som vill bada lite sen?"
"Aldrig i livet." sa Rebecca.
"Fegis." retades Ryan.
Rebecca log mot sin lillebror och petade honom i sidan.
"Jag tycker du ska känna på vattnet innan du är kaxig, brorsan."
Ryan sprang mot vattnet och sparkade av sig skorna.
"Jag har aldrig varit rädd för vatten!" ropade han.
"Han tänker väl inte bada...?" frågade Joanne.
Rebecca såg på sin kompis och nickade.
"Du känner väl Ryan?" flinade hon. "Den ungen älskar ju vatten."
"Jo," sa Joanne. "men den där sjön är ju som en bytta full med isvatten."
Ryan såg upp mot de andra som satt vid den varma elden.
"Kom nu fegisar!"
"Du ska få för fegis!" ropade Sunshine. Hon sprang ner till vattnet.
"Dom är galna båda två." sa Maureen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar