*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.
Han sprang efter.
När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.
I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.
”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”
”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”
Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.
”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”
Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.
Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar