Delphi Hospital. Hösten 1960.
"Så, lille vän, ska du visa att du är en duktig pojke nu då?"
Sjuksköterskan log mot den lille lockhårige pojken som satt i sin fars knä.
Pojkens stora blå ögon var uppspärrade av skräck. Han ruskade på huvudet.
"Nä, Ryan vill inte."
4-åringen grep tag i pappa Davids skjorta och vände sig bort från de vitklädda tanterna som såg läskiga ut i sina vita rockar och konstiga vita hattar.
Sköterskan log tålmodigt.
"Jo, du är en så duktig liten pojke. Sitt där i pappas knä en stund till. Det här går fort."
Den andra sköterskan gjorde i ordning en spruta.
När Ryan såg den långa vassa nålen började han gallskrika.
"Neeeeeej!"
Han gled ur Davids knä och sprang bort mot dörren. Han pressade sina små handflator mot den och försökte trycka upp den.
När inte det gick började han banka på dörren med knytnävarna.
Någon snäll person där utanför kanske skulle höra honom och släppa ut honom?
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar