Av Coral J. Collins
Jag var 12 ½ och Kyle 11 ½ när vi fick reda på att vår älskade morfar
skulle dö. Vi var förkrossade.
Morfar Harry kramade oss och sa:
"Så här är det, älskade Coral och Kyle, att iblandMorfar såg på mina tårar, som droppade ner på mina skor och på marken,
måste gamla skruttiga gubbar, som levt ett långt liv som jag,
fara upp till himlen för att lämna plats åt nytt liv på jorden."
och så berättade han en saga för oss.
En liten saga som han kom på i den stunden, om en prinsessa med kopparfärgat hår som grät och grät förtvivlade tårar en hel natt. På morgonen hade tårarna förvandlats till små mjuka vackra blommor.
Nästa gång min lillebror och jag träffade morfar hade hans hälsa och minne försämrats obönhörligt mycket.
När vi kom in i hans sjukrum kallade han mig Joy. Han trodde att jag var hans lilla dotter.
Jag är lik mamma - en kopia - och Joy är dessutom mitt mellannamn, så det var inte så underligt att morfar var lite förvirrad.
Kyle och jag hade plockat små blommor som vi ställde på hans sängbord.
Morfar såg på blommorna och sedan på mig.
”Coral Joy.” sa han och lät plötsligt hur klar som helst. Han pekade på blommorna. ”Dina tårar.”
Då grät Kyle och jag och morfar höll hos i sin famn.
Det var sista gången min lillebror och jag träffade morfar Harry.
Nästa morgon fick vi veta att morfar dött under natten. Han hade somnat in i lugn och ro.
Det sista morfar sagt till sköterskan på kvällen var:
”Martha, såg du de små älvorna som var här?”
”Menar du barnen?” frågade Martha. ”Dina barnbarn, Coral och Kyle.”
Morfar hade givit syster Martha ett brett leende och sa med massor med kärlek i rösten:
”Mmmm… mina små älvor. Var rädd om blommorna Martha, det är en liten älvas tårar.”
Syster Martha tog hem blommorna när morfar somnat in.
Hon berättade senare att de stod i sin lilla vas jättelänge.
Martha hade aldrig sett vildblommor blomma så länge. Det var nästan magiskt, sa hon.
Nu tänker jag alltid på morfar Harry när jag ser små mjuka vildblommor.
(Spotify: Chris Isaak - I Wonder)
*
2 kommentarer:
Sitter med tårar i ögonen..så starkt...så fint!
Awww tack sweetie! Blir alldeles rörd
av dina fina ord
*kram* <3
Skicka en kommentar