*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”
Eden knep ihop munnen och vägrade svara.
”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”
En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.
Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.
Eden snyftade högt.
Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.
Eve såg förskräckt på sin dotter.
”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”
Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.
Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar