*
Solstigen 12
Måndag, 8 December 2008
*
Alice
"Troy, sitt still i soffan!" försökte jag.
"Neeej...!"
Min 2-åring ålade sig ur soffan och gled ner på mattan och vidare in under soffbordet.
"Kom, Troy. Vi ska fotograferas ju. Till julkorten." försökte Isolde, min 7-åring.
Troy vred sig så att han kunde se sin syster ordentligt.
"Jul?"
Isolde nickade ivrigt.
"Ja, vi ska ju skicka julkort - som vi är med på! Kom sitt hos mig här i soffan."
Hon klappade på soffdynan intill sig.
"Jul! Sitta Isse!" sa Troy glatt och kravlade sig, med lite hjälp av storasyskonen, upp i soffan.
"Ja, det är bra," sa min syrra Jennie, som dagen till ära var vår fotograf. "sitt mellan Isolde och Dorian."
Troy sken som en sol.
"Nu jul." sa han och lutade sig kaxigt bekvämt tillbaka i den mjuka soffan.
"Det är inte riktigt jul idag..." skrattade Dorian, min andra 7-åring. "Vi ska fotograferas bara. Sen blir det jul, om många dagar."
Troys solskens-leende slocknade och han gled ur soffan igen.
"Inge' jul." snyftade han i mattan.
Jag lyfte upp min minsta telning, satte honom i mitt knä och torkade hans tårblöta ansikte.
"Såja gubben, nu tittar vi på moster."
Jag pekade på Jennie och hennes kamera.
"Maaamma?"
Troy såg storögd på mig.
"Ja, älskade unge?"
"Var julen är...?" undrade han och slog frågande ut med händerna, så där på småbarns vis.
"Julen kommer sen, om du sitter still en stund och tittar på mosters kamera." försökte Dorian.
Troy nickade glatt.
"Julen kommer sen." sa han förnöjt.
Jennie och jag såg på varandra och skrattade tyst åt barnen.
Sedan satte jag och barnen och tillrätta i soffan och log (någorlunda) normalt mot kameran. Nu var vi äntligen redo för julkorts-fotografering!
"Mamma..." sa Isolde lite plågat. "jag måste kissa..."
Hon pinnade iväg mot toaletten.
Dorian stönade. Och nu var det hans tur att trött glida ur soffan och in under bordet.
Jag slog ut med armarna och skakade på huvudet åt alltihop.
"Jaha... det går ju bra det här."
En mjuk och varm liten hand strök mig över kinden och Troy log mot mig.
"Mamma inte lessen." tröstade han. "Julen kommer sen."
Solstigen 12
Måndag, 8 December 2008
*
Alice
"Troy, sitt still i soffan!" försökte jag.
"Neeej...!"
Min 2-åring ålade sig ur soffan och gled ner på mattan och vidare in under soffbordet.
"Kom, Troy. Vi ska fotograferas ju. Till julkorten." försökte Isolde, min 7-åring.
Troy vred sig så att han kunde se sin syster ordentligt.
"Jul?"
Isolde nickade ivrigt.
"Ja, vi ska ju skicka julkort - som vi är med på! Kom sitt hos mig här i soffan."
Hon klappade på soffdynan intill sig.
"Jul! Sitta Isse!" sa Troy glatt och kravlade sig, med lite hjälp av storasyskonen, upp i soffan.
"Ja, det är bra," sa min syrra Jennie, som dagen till ära var vår fotograf. "sitt mellan Isolde och Dorian."
Troy sken som en sol.
"Nu jul." sa han och lutade sig kaxigt bekvämt tillbaka i den mjuka soffan.
"Det är inte riktigt jul idag..." skrattade Dorian, min andra 7-åring. "Vi ska fotograferas bara. Sen blir det jul, om många dagar."
Troys solskens-leende slocknade och han gled ur soffan igen.
"Inge' jul." snyftade han i mattan.
Jag lyfte upp min minsta telning, satte honom i mitt knä och torkade hans tårblöta ansikte.
"Såja gubben, nu tittar vi på moster."
Jag pekade på Jennie och hennes kamera.
"Maaamma?"
Troy såg storögd på mig.
"Ja, älskade unge?"
"Var julen är...?" undrade han och slog frågande ut med händerna, så där på småbarns vis.
"Julen kommer sen, om du sitter still en stund och tittar på mosters kamera." försökte Dorian.
Troy nickade glatt.
"Julen kommer sen." sa han förnöjt.
Jennie och jag såg på varandra och skrattade tyst åt barnen.
Sedan satte jag och barnen och tillrätta i soffan och log (någorlunda) normalt mot kameran. Nu var vi äntligen redo för julkorts-fotografering!
"Mamma..." sa Isolde lite plågat. "jag måste kissa..."
Hon pinnade iväg mot toaletten.
Dorian stönade. Och nu var det hans tur att trött glida ur soffan och in under bordet.
Jag slog ut med armarna och skakade på huvudet åt alltihop.
"Jaha... det går ju bra det här."
En mjuk och varm liten hand strök mig över kinden och Troy log mot mig.
"Mamma inte lessen." tröstade han. "Julen kommer sen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar