*
Christmasland, New York
27 December 2006.
Mae Winters satt i ett bås på Murphy's Café, ett hemtrevligt och gammaldags familjeägt fik, och njöt av en mugg med choklad med vispgrädde.
Hon satt här ensam, men hon hade ingenting emot det - inte ens idag, på sin födelsedag.
Mae tyckte om lugn och ro som man kunde få med denna frivilliga ensamhet. Då kunde man få sitta med näsan i en bok, eller bara med sina funderingar utan att någon tyckte att hon var tråkig.
Den här julen hade Mae återvänt till New York, sin gamla hemstad, för första gången på flera år, och det hade inte varit helt lätt. Många jobbiga känslor hade kommit upp till ytan.
En positiv sak med att komma tillbaka till östkusten var att hon och mamma hade kommit närmare varandra och det var Mae väldigt glad för. I kväll skulle mor och dotter ut och äta tillsammans och fira Maes stora dag.
Men förmiddagen ville Mae ha för sig själv.
Såvida det inte dyker upp någon rolig vän, förstås... tänkte Mae.
Hon log mot sig själv. Det skulle det inte göra. Alla hennes vänner fanns hemma i California.
Plötsligt började hon känna en saknad efter Desi och de andra kompisarna. Tur att de skulle ses till Nyår.
Den klassiska ringklockan av mässing som berätta att någon öppnade dörren till caféet plingade och två personer klev in. En tjej i 15-årsåldern och en kille som såg lite yngre ut.
När pojken drog av sig mössan hajade Mae till.
"Denny...?!" sa hon häpet.
Pojken vände sig mot henne och så minst lika häpen ut.
"Mae!" utbrast han och sprang nästan fram till hennes bord. "Hej! Vad gör du här?"
Han himlade på ögonen åt sig själv och skakade på huvudet.
"Ja, jag fattar ju vad du gör här... det är ju ett fik... Jag menar..."
Mae skrattade.
"Att det var en överraskning att se mig här?" föreslog hon.
Denny nickade.
"Det var verkligen en överraskning att få se dig här med." sa Mae och gav honom en lång kram. "Har du firat jul här i New York?"
Denny nickade igen.
"Ja, min familj firade med Indie och hennes familj."
Han pekade på tjejen som han kommit in på caféet med och vinkade åt henne att komma bort till dem.
Tjejen kom fram till dem och Denny presenterade dem för varandra.
"Så det här är Mae, från sommarlägret." sa Indie glatt. "Vad kul att äntligen träffas! Denny har pratat jättemycket om dig!"
Mae log.
"Har han? Vad gulligt! Han pratade jättemycket om dig på sommarlägret också."
Indie lade armen om Denny.
"Awww...! Vad fint! Vilken gullunge du är, Denny!" sa hon och gav honom en kram och en puss på kinden.
Denny rodnade lite och vred sig ur kramen.
"Jag går nog och beställer..." mumlade han.
Tjejerna såg menande på varandra och fnissade.
Mae, Denny och Indie satt länge på Murphy's Café och pratade och fikade. De hade det hur trevligt som helst.
Jag hade inte räknat med sällskap idag... tänkte Mae. Men det gjorde verkligen min födelsedag ännu bättre än jag kunnat tänka mig.
Denny såg fundersamt på henne.
"Mae, fyller inte du 16 idag...?"
"Jo, det gör jag." sa Mae och log mot den söta lilla killen. "Hur sjutton kommer du ihåg det...?!"
Denny ryckte på axlarna.
"Tja... vi pratade ju om födelsedagar i somras och så råkade jag minnas det bara."
"Han har väldigt bra minne." skrattade Indie och rufsade om Dennys mörkbruna hår.
Denny log med tillgjord kaxighet.
"Ja, man är väl begåvad."
Sedan såg han en stund på Mae, lite blygt.
"Grattis förresten." sa han och gav henne en kram. "Om jag vetat att vi skulle träffa dig här idag hade jag fixat en present."
"Tack, sötnos." sa Mae och höll om honom. "Men inte behöver du ge mig en present. Det räcker ju med att få se ditt söta lilla ansikte."
Denny grimaserade lite och tjejerna fnissade glatt åt det, för båda visste så väl att han inte gjorde det för att han tyckte att Maes kommentar var töntig - utan för att han inte ville visa hur generad han blev. Typiskt Denny-manér.
Vännerna tillbringade ännu en stund i det mysiga café-båset.
Indie såg på sin klocka och for upp.
"Oj, om vi ska hinna hem till middagen klockan sex måste vi sticka nu...!"
Denny och Indie tog raskt på sig sina ytterkläder; tjock jacka, halsduk och vantar.
Denny försökte smyga ner sin mössa i jackfickan, men Indie tog småskrattande mössan ifrån honom och tryckte ner den på hans huvud.
"Det är kallt ute, lilla dumsnut. Du kommer att frysa öronen av dig om du inte har på dig den här."
Mae log åt att Denny suckade och såg lite envist trulig ut.
Men han insåg nog att Indie hade rätt om att det var bäst att ha mössa, för han lät den sitta kvar. Han rättade bara till mössan en aning, för den satt nu lite väl långt ner över ögonen.
Denny och Indie kramade Mae och önskade henne en fortsatte trevlig födelsedag och sedan rusade de ut i decembermörkret och kylan.
En liten stund senare lämnade Mae också caféet. Hon tog en taxi hem till sin mamma.
Hon log under hela bilfärden in till stan. Hennes dag hade varit underbar.
Christmasland, New York
27 December 2006.
Mae Winters satt i ett bås på Murphy's Café, ett hemtrevligt och gammaldags familjeägt fik, och njöt av en mugg med choklad med vispgrädde.
Hon satt här ensam, men hon hade ingenting emot det - inte ens idag, på sin födelsedag.
Mae tyckte om lugn och ro som man kunde få med denna frivilliga ensamhet. Då kunde man få sitta med näsan i en bok, eller bara med sina funderingar utan att någon tyckte att hon var tråkig.
Den här julen hade Mae återvänt till New York, sin gamla hemstad, för första gången på flera år, och det hade inte varit helt lätt. Många jobbiga känslor hade kommit upp till ytan.
En positiv sak med att komma tillbaka till östkusten var att hon och mamma hade kommit närmare varandra och det var Mae väldigt glad för. I kväll skulle mor och dotter ut och äta tillsammans och fira Maes stora dag.
Men förmiddagen ville Mae ha för sig själv.
Såvida det inte dyker upp någon rolig vän, förstås... tänkte Mae.
Hon log mot sig själv. Det skulle det inte göra. Alla hennes vänner fanns hemma i California.
Plötsligt började hon känna en saknad efter Desi och de andra kompisarna. Tur att de skulle ses till Nyår.
Den klassiska ringklockan av mässing som berätta att någon öppnade dörren till caféet plingade och två personer klev in. En tjej i 15-årsåldern och en kille som såg lite yngre ut.
När pojken drog av sig mössan hajade Mae till.
"Denny...?!" sa hon häpet.
Pojken vände sig mot henne och så minst lika häpen ut.
"Mae!" utbrast han och sprang nästan fram till hennes bord. "Hej! Vad gör du här?"
Han himlade på ögonen åt sig själv och skakade på huvudet.
"Ja, jag fattar ju vad du gör här... det är ju ett fik... Jag menar..."
Mae skrattade.
"Att det var en överraskning att se mig här?" föreslog hon.
Denny nickade.
"Det var verkligen en överraskning att få se dig här med." sa Mae och gav honom en lång kram. "Har du firat jul här i New York?"
Denny nickade igen.
"Ja, min familj firade med Indie och hennes familj."
Han pekade på tjejen som han kommit in på caféet med och vinkade åt henne att komma bort till dem.
Tjejen kom fram till dem och Denny presenterade dem för varandra.
"Så det här är Mae, från sommarlägret." sa Indie glatt. "Vad kul att äntligen träffas! Denny har pratat jättemycket om dig!"
Mae log.
"Har han? Vad gulligt! Han pratade jättemycket om dig på sommarlägret också."
Indie lade armen om Denny.
"Awww...! Vad fint! Vilken gullunge du är, Denny!" sa hon och gav honom en kram och en puss på kinden.
Denny rodnade lite och vred sig ur kramen.
"Jag går nog och beställer..." mumlade han.
Tjejerna såg menande på varandra och fnissade.
Mae, Denny och Indie satt länge på Murphy's Café och pratade och fikade. De hade det hur trevligt som helst.
Jag hade inte räknat med sällskap idag... tänkte Mae. Men det gjorde verkligen min födelsedag ännu bättre än jag kunnat tänka mig.
Denny såg fundersamt på henne.
"Mae, fyller inte du 16 idag...?"
"Jo, det gör jag." sa Mae och log mot den söta lilla killen. "Hur sjutton kommer du ihåg det...?!"
Denny ryckte på axlarna.
"Tja... vi pratade ju om födelsedagar i somras och så råkade jag minnas det bara."
"Han har väldigt bra minne." skrattade Indie och rufsade om Dennys mörkbruna hår.
Denny log med tillgjord kaxighet.
"Ja, man är väl begåvad."
Sedan såg han en stund på Mae, lite blygt.
"Grattis förresten." sa han och gav henne en kram. "Om jag vetat att vi skulle träffa dig här idag hade jag fixat en present."
"Tack, sötnos." sa Mae och höll om honom. "Men inte behöver du ge mig en present. Det räcker ju med att få se ditt söta lilla ansikte."
Denny grimaserade lite och tjejerna fnissade glatt åt det, för båda visste så väl att han inte gjorde det för att han tyckte att Maes kommentar var töntig - utan för att han inte ville visa hur generad han blev. Typiskt Denny-manér.
Vännerna tillbringade ännu en stund i det mysiga café-båset.
Indie såg på sin klocka och for upp.
"Oj, om vi ska hinna hem till middagen klockan sex måste vi sticka nu...!"
Denny och Indie tog raskt på sig sina ytterkläder; tjock jacka, halsduk och vantar.
Denny försökte smyga ner sin mössa i jackfickan, men Indie tog småskrattande mössan ifrån honom och tryckte ner den på hans huvud.
"Det är kallt ute, lilla dumsnut. Du kommer att frysa öronen av dig om du inte har på dig den här."
Mae log åt att Denny suckade och såg lite envist trulig ut.
Men han insåg nog att Indie hade rätt om att det var bäst att ha mössa, för han lät den sitta kvar. Han rättade bara till mössan en aning, för den satt nu lite väl långt ner över ögonen.
Denny och Indie kramade Mae och önskade henne en fortsatte trevlig födelsedag och sedan rusade de ut i decembermörkret och kylan.
En liten stund senare lämnade Mae också caféet. Hon tog en taxi hem till sin mamma.
Hon log under hela bilfärden in till stan. Hennes dag hade varit underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar