*
Stockholm
Torsdag, 11 December 2008
Det var torsdag morgon. 6-åriga Colette och hennes klasskamrater satt i skolbiblioteket med sin fröken och lyssnade när bibliotekarien läste en saga för dem.
Sagan var bra och hade en mysig julstämning som Colette älskade. Men den tunna lilla flickan mådde inte helt bra idag, det kändes konstigt snurrigt i huvudet och magen hade börjat kurra.
En hungrig mage var hon van vid, men snurret i huvudet var otäckt.
Colette blev lite rädd och plötsligt började hon att gråta hjärtskärande.
Klasskamraterna spärrade oroligt upp ögonen och ville trösta henne.
Fröken kramade om Colette.
"Men älskade lilla barn... hur är det med dig...?"
"Förlåt..." snyftade Colette. "men jag är så hungrig. Vi hinner inte äta frukost idag."
Bibliotekarien lade ner boken och lyfte upp den lilla flickan i famnen.
"Lilla hjärtat... du måste ju få frukost. Ska vi gå bort till matsalen och se om dom kan ordna nåt till dig?"
Colette såg storögd på den snälla bibliotekarien.
"Får man det? Det är inte lunch än..." sa flickan oroligt.
"Jadå, det får man." sa bibliotekarien bestämt.
Hon bar Colette till matsalen och pratade en stund med bespisningspersonalen. De blev också oroliga för det bleka och svimfärdiga barnet och tog med sig henne in i köket.
"Nu ska vi laga nåt till dig, lilla gumman. Tycker du om mannagrynsgröt, med kanel och mjölk?"
Colette nickade sakta.
"Det är min bästa gröt." sa hon och kände hur magen knorrade ännu mer.
En av mattanterna kokade mannagrynsgröt och de andra dukade fram tallrik, sked och så kanel och ett paket mjölk.
Sedan fick Colette sitta i lugn och ro och äta frukost i matsalen, som så här dags var tom på andra barn.
"Tack." sa flickan de alla de snälla tanterna som brydde sig så mycket om henne. "Det här var min godaste frukost."
Det fanns oro i de vuxnas blickar när de nu såg på varandra.
Hur hade hon det hemma egentligen, den här lilla tösen...?
I tyst samförstånd bestämde mattanterna och bibliotekarien att de skulle göra allt som stod i deras makt för att hjälpa lilla Colette.
Inget barn skulle behöva må dåligt på den här skolan!
Bibliotekarien kramade om flickan.
"Allt kommer att bli bra, lilla hjärtat."
Colettes ögon fylldes med tårar.
Stockholm
Torsdag, 11 December 2008
Det var torsdag morgon. 6-åriga Colette och hennes klasskamrater satt i skolbiblioteket med sin fröken och lyssnade när bibliotekarien läste en saga för dem.
Sagan var bra och hade en mysig julstämning som Colette älskade. Men den tunna lilla flickan mådde inte helt bra idag, det kändes konstigt snurrigt i huvudet och magen hade börjat kurra.
En hungrig mage var hon van vid, men snurret i huvudet var otäckt.
Colette blev lite rädd och plötsligt började hon att gråta hjärtskärande.
Klasskamraterna spärrade oroligt upp ögonen och ville trösta henne.
Fröken kramade om Colette.
"Men älskade lilla barn... hur är det med dig...?"
"Förlåt..." snyftade Colette. "men jag är så hungrig. Vi hinner inte äta frukost idag."
Bibliotekarien lade ner boken och lyfte upp den lilla flickan i famnen.
"Lilla hjärtat... du måste ju få frukost. Ska vi gå bort till matsalen och se om dom kan ordna nåt till dig?"
Colette såg storögd på den snälla bibliotekarien.
"Får man det? Det är inte lunch än..." sa flickan oroligt.
"Jadå, det får man." sa bibliotekarien bestämt.
Hon bar Colette till matsalen och pratade en stund med bespisningspersonalen. De blev också oroliga för det bleka och svimfärdiga barnet och tog med sig henne in i köket.
"Nu ska vi laga nåt till dig, lilla gumman. Tycker du om mannagrynsgröt, med kanel och mjölk?"
Colette nickade sakta.
"Det är min bästa gröt." sa hon och kände hur magen knorrade ännu mer.
En av mattanterna kokade mannagrynsgröt och de andra dukade fram tallrik, sked och så kanel och ett paket mjölk.
Sedan fick Colette sitta i lugn och ro och äta frukost i matsalen, som så här dags var tom på andra barn.
"Tack." sa flickan de alla de snälla tanterna som brydde sig så mycket om henne. "Det här var min godaste frukost."
Det fanns oro i de vuxnas blickar när de nu såg på varandra.
Hur hade hon det hemma egentligen, den här lilla tösen...?
I tyst samförstånd bestämde mattanterna och bibliotekarien att de skulle göra allt som stod i deras makt för att hjälpa lilla Colette.
Inget barn skulle behöva må dåligt på den här skolan!
Bibliotekarien kramade om flickan.
"Allt kommer att bli bra, lilla hjärtat."
Colettes ögon fylldes med tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar