*
Paradise, California.
Lördag, 2 December 2006
"Kommer mamma och Cameron hem till jul?"
14-årige Denny såg förhoppningsfullt på sin pappa och väntade andlöst på svaret. Förhoppningen och glittret i pojkens ögon försvann dock när pappa skakade på huvudet.
"Nej, det gör dom inte..." började Mitch Jackson.
Det räckte för Denny. Med ett argt brak for köksstolen i golvet när han reste sig och tryckte undan den.
"Nähä... vilken jävla kul jul det blir då...! Vi här och mamma och Cam ända borta i New York..." fräste pojken och störtade mot ytterdörren.
Han slet åt sig sin ryggsäck och öppnade dörren.
"Denny, vänta...!" ropade storasyster Cordelia efter honom, men han ville inte höra på.
Han smällde igen dörren efter sig och gick med snabba steg bort från huset, bort från kvarteret.
Vart skulle han ta vägen?
Det visste han inte riktigt. Han visste bara att han inte ville vara hemma nu.
Jävla mamma... tänkte Denny och sparkade till en liten sten som han tyckte låg i vägen för honom.
Varför måste hennes jobb i New York vara viktigare än mig...?
Visst, det var ju inget fel på pappa, inte på syrran heller. Dem älskade han ju också, såklart.
Men han saknade mamma. Och storebror, som hade bott på andra sidan landet i ett par år nu.
Och Denny kunde inte rå för det, men han kände sig faktiskt en aning avundsjuk på Cameron som kunde träffa mamma Dinah närhelst han ville, medan han själv fick nöja sig med att kommunicera med henne via datorns webbkamera, chat på MSN och brev.
Orättvist...!
Pojken sparkade till ännu en sten, sedan gick han ännu fortare, av ren ilska.
"Nämen, Denny, vad gör du här alldeles ensam...?"
Denny ryckte till och vände sig förvånad om mot ljudet av den bekanta rösten.
Där, vid sin svarta SUV, stod Grady, en av ledarna för Paradise Recreation Center* och sommarlägret Denny hade varit på i somras.
"Ska du hänga med upp till Camp Orion?" frågade Grady. "Wendy, och min dotter och några av hennes kompisar är redan där. Och jag ska hämta upp Scott och Johnny också."
En underlig känsla rann genom pojkens tunna kropp och hans hjärta pickade lite snabbare innanför bröstkorgen.
Grady märkte att han tvekade.
"Det blir en kul helg, grabben. Skräckfilms-maraton, läsk och godis och lite party..." sa han med lockande röst.
Om Denny inte hade hungrat så mycket efter uppmärksamhet, och något roligt att göra, den här ensamma dagen hade han nog inte velat eller känt behov av att följa med till det gamla sommarlägret.
Men nu kändes det som han kanske ville hänga med ändå.
Kompisen Scott skulle ju vara med - och Johnny.
Han bestämde sig snabbt.
Men först kontrollerade han att han hade med sig det allra nödvändigaste i sin ryggsäck.
Och jodå grejerna fanns där: astmamedicinerna, en PET-flaska med vatten, mobilen, plånbok, lilla kameran, Trident-tuggummi med kanelsmak.
"Jag har ingen tandborste." mumlade han.
Grady log.
"Det kan du få en på Camp Orion. Tandkräm med."
Denny nickade. Sedan kom han på en sak till.
"Jag har ju ingen pyjamas med mig."
Grady skrattade lite.
"Då får du sova i kallingarna, som stora grabbar gör. Eller så kan du sova naken." sa han och rufsade om den lille pojkens mörkbruna hår.
Dennys kinder hettade och han skakade på huvudet.
Aldrig i livet att han skulle sova naken - särskilt inte om det skulle vara äldre tjejer i samma rum.
"Jag sover i kallingarna i så fall." sa han bestämt och fnissade generat till.
Grady lade armen om pojkens axlar.
"Så du hänger med till Camp Orion...?" sa han glatt.
Denny nickade sakta.
"Ja, jag gör väl det. Det kan nog bli kul med skräckfilm och allt."
"Härligt grabben!" sa Grady och lyfte upp pojken i den stora bilens passagerarsäte.
När Denny tagit på sig säkerhetsbältet tog han fram sin mobiltelefon och knappade in ett kort men informativt textmeddelande till sin pappa.
Pojken suckade när hans pappa ringde. Men han svarade.
"Fick du mitt meddelande?" frågade han.
Pappa bekräftade att han läst textmeddelandet.
"Är det okej att jag följer med till Camp Orion då?" undrade Denny. "En natt bara. Jag kommer hem i morgon kväll."
"Jadå. Jag ringer Grady sedan." sa pappa. "Ha det så kul, lilla gubben. Och du, jag älskar dig."
Denny log lite blygt.
"Mmmm... och jag älskar dig pappa. Krama syrran från mig."
Leende tryckte han av samtalet och stoppade ner mobilen i ryggsäcken igen.
Grady log och smekte pojken över ryggen.
"Redo för lite skoj, lillgrabben?"
Den där underliga känslan rann plötsligt över honom igen när Grady rörde vid honom.
Men den känslan skakade han av sig.
Varför är jag så jäklarns ängslig? Det är ju bara en liten övernattning... tänkte han. Gradys dotter hennes och tjejkompisar - och Scott - ska ju också vara där. Så det finns väl inget att oroa sig för...? Vi ska ha kul!
Denny nickade och log.
"Yep, jag är redo för vinter-sommar-läger!"
Grady skrattade.
"Bra. Då åker vi då."
_____________________________
* Recreation Center ≈ fritidsgård
Paradise, California.
Lördag, 2 December 2006
"Kommer mamma och Cameron hem till jul?"
14-årige Denny såg förhoppningsfullt på sin pappa och väntade andlöst på svaret. Förhoppningen och glittret i pojkens ögon försvann dock när pappa skakade på huvudet.
"Nej, det gör dom inte..." började Mitch Jackson.
Det räckte för Denny. Med ett argt brak for köksstolen i golvet när han reste sig och tryckte undan den.
"Nähä... vilken jävla kul jul det blir då...! Vi här och mamma och Cam ända borta i New York..." fräste pojken och störtade mot ytterdörren.
Han slet åt sig sin ryggsäck och öppnade dörren.
"Denny, vänta...!" ropade storasyster Cordelia efter honom, men han ville inte höra på.
Han smällde igen dörren efter sig och gick med snabba steg bort från huset, bort från kvarteret.
Vart skulle han ta vägen?
Det visste han inte riktigt. Han visste bara att han inte ville vara hemma nu.
Jävla mamma... tänkte Denny och sparkade till en liten sten som han tyckte låg i vägen för honom.
Varför måste hennes jobb i New York vara viktigare än mig...?
Visst, det var ju inget fel på pappa, inte på syrran heller. Dem älskade han ju också, såklart.
Men han saknade mamma. Och storebror, som hade bott på andra sidan landet i ett par år nu.
Och Denny kunde inte rå för det, men han kände sig faktiskt en aning avundsjuk på Cameron som kunde träffa mamma Dinah närhelst han ville, medan han själv fick nöja sig med att kommunicera med henne via datorns webbkamera, chat på MSN och brev.
Orättvist...!
Pojken sparkade till ännu en sten, sedan gick han ännu fortare, av ren ilska.
• • •
"Nämen, Denny, vad gör du här alldeles ensam...?"
Denny ryckte till och vände sig förvånad om mot ljudet av den bekanta rösten.
Där, vid sin svarta SUV, stod Grady, en av ledarna för Paradise Recreation Center* och sommarlägret Denny hade varit på i somras.
"Ska du hänga med upp till Camp Orion?" frågade Grady. "Wendy, och min dotter och några av hennes kompisar är redan där. Och jag ska hämta upp Scott och Johnny också."
En underlig känsla rann genom pojkens tunna kropp och hans hjärta pickade lite snabbare innanför bröstkorgen.
Grady märkte att han tvekade.
"Det blir en kul helg, grabben. Skräckfilms-maraton, läsk och godis och lite party..." sa han med lockande röst.
Om Denny inte hade hungrat så mycket efter uppmärksamhet, och något roligt att göra, den här ensamma dagen hade han nog inte velat eller känt behov av att följa med till det gamla sommarlägret.
Men nu kändes det som han kanske ville hänga med ändå.
Kompisen Scott skulle ju vara med - och Johnny.
Han bestämde sig snabbt.
Men först kontrollerade han att han hade med sig det allra nödvändigaste i sin ryggsäck.
Och jodå grejerna fanns där: astmamedicinerna, en PET-flaska med vatten, mobilen, plånbok, lilla kameran, Trident-tuggummi med kanelsmak.
"Jag har ingen tandborste." mumlade han.
Grady log.
"Det kan du få en på Camp Orion. Tandkräm med."
Denny nickade. Sedan kom han på en sak till.
"Jag har ju ingen pyjamas med mig."
Grady skrattade lite.
"Då får du sova i kallingarna, som stora grabbar gör. Eller så kan du sova naken." sa han och rufsade om den lille pojkens mörkbruna hår.
Dennys kinder hettade och han skakade på huvudet.
Aldrig i livet att han skulle sova naken - särskilt inte om det skulle vara äldre tjejer i samma rum.
"Jag sover i kallingarna i så fall." sa han bestämt och fnissade generat till.
Grady lade armen om pojkens axlar.
"Så du hänger med till Camp Orion...?" sa han glatt.
Denny nickade sakta.
"Ja, jag gör väl det. Det kan nog bli kul med skräckfilm och allt."
"Härligt grabben!" sa Grady och lyfte upp pojken i den stora bilens passagerarsäte.
När Denny tagit på sig säkerhetsbältet tog han fram sin mobiltelefon och knappade in ett kort men informativt textmeddelande till sin pappa.
Hej pappa!
Jag hänger med Scott till Camp Orion - det blir övernattning där. Grady kör oss.
Jag hänger med Scott till Camp Orion - det blir övernattning där. Grady kör oss.
Har alla mina mediciner, så oroa dig inte.
xoxo din son, Denny
Pojken suckade när hans pappa ringde. Men han svarade.
"Fick du mitt meddelande?" frågade han.
Pappa bekräftade att han läst textmeddelandet.
"Är det okej att jag följer med till Camp Orion då?" undrade Denny. "En natt bara. Jag kommer hem i morgon kväll."
"Jadå. Jag ringer Grady sedan." sa pappa. "Ha det så kul, lilla gubben. Och du, jag älskar dig."
Denny log lite blygt.
"Mmmm... och jag älskar dig pappa. Krama syrran från mig."
Leende tryckte han av samtalet och stoppade ner mobilen i ryggsäcken igen.
Grady log och smekte pojken över ryggen.
"Redo för lite skoj, lillgrabben?"
Den där underliga känslan rann plötsligt över honom igen när Grady rörde vid honom.
Men den känslan skakade han av sig.
Varför är jag så jäklarns ängslig? Det är ju bara en liten övernattning... tänkte han. Gradys dotter hennes och tjejkompisar - och Scott - ska ju också vara där. Så det finns väl inget att oroa sig för...? Vi ska ha kul!
Denny nickade och log.
"Yep, jag är redo för vinter-sommar-läger!"
Grady skrattade.
"Bra. Då åker vi då."
_____________________________
* Recreation Center ≈ fritidsgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar