*
Stockholm
Tisdag, 9 December 2008
"Vad ska ni hitta på för kul i jul då?" frågade läraren i klass 5A.
Barnen började prata i munnen på varandra, ivriga över att få berätta om alla deras jullovsplaner.
Läraren skrattade och gjorde en lugnande gest med händerna.
"Så ja, lugn. Nu tar vi en i taget."
Klassen lugnande sig och en och en började de berätta; om skidresor, resor till soliga och exotiska platser och en massa annat spännande.
Tony slutade lyssna. Inte för att han var ointresserad, det var han inte. Men han hade börjat drömma sig bort...
Vi ska fira jul på landet. Det är jättemycket snö där och vi ska bygga snögubbar och stora snölyktor, som vi sätter ett riktigt ljus i, så det skiner jättevackert när det är mörkt ute.
Jag ska leka med min bästa kompis och kanske gör vi snöänglar. Och jag ska lära min lillasyster att göra snöänglar, hon har alltid velat det.
På julafton får vi god mat, godis och lussebullar. Och vi ska ha det mysigt och titta på julfilm och "Kalle Anka och hans vänner". Vi barn får nog massor med julklappar också.
"Tony... är du med oss...?"
Frökens röst och klasskamraternas fniss fick Tony att vakna till.
"Eh... ja..." mumlade han och rodnade.
Fröken log snällt.
"Vad ska du du göra på jullovet då?"
Tony blev alldeles torr i munnen.
"Eh... vi har nog inte bestämt nåt än."
Det där var en lögn. Men bara en liten vit en. Sådana var väl inte lika allvarliga?
Tony skulle inte fira jul på landet, fosterfamiljen hade inget lantställe. De skulle bara vara hemma i huset på Solstigen.
Och han hade ingen bästis att göra snögubbar med. Den enda vännen han hade var Jakob, men han skulle också resa bort.
Så till jul skulle Tony bara ha sig själv. Och lillasyster Colette förstås.
Om han och lillasyster skulle få god mat, eller ens någon mat alls, på julafton visste han inte.
Godis, lussebullar och julklappar skulle de nog inte få, han och Colette.
"Jaha," sa fröken. "men du får nog en skön jul ändå ska du se."
Tony lyckades le mot den vänliga kvinnan, men inom honom rotade en varelse vid namn Ångest omkring i magen.
Jullov innebar flera veckor hemma med fosterfamiljen. Ingen skola att fly till. Inget varmt skolbibliotek att drömma sig bort i.
Bara sällskap med Ångest och Rädsla.
Jakob petade på honom.
"Vad synd att inte du också ska åka till Kroatien i jul. Då kunde vi haft skitkul tillsammans, bada och snorkla - och åka båt och kolla på delfinerna."
Tony nickade och lyckades får fram ett blekt leende igen.
"Nästa år kanske din familj också kan åka dit." sa Jakob förhoppninsfullt.
"Kanske." sa Tony. "Men jag hoppas du får kul ändå."
Jakob log.
"Jag ska köpa nåt coolt till dig i Kroatien - och nåt till lilla Colette med."
Tony kunde inte svara. Då skulle han bara börja gråta.
Jakob var bra snäll han!
Jag kanske ska berätta för Jakob om hur jag har det hemma...?
Tony slog genast bort den tanken. Han vågade inte berätta.
Det fick man inte. Då kunde man råka illa ut.
Fröken började läsa ur spännande en kapitelbok. Den var bra.
Men Tony kunde bara sitta och tänka på hur julen skulle bli.
Stockholm
Tisdag, 9 December 2008
"Vad ska ni hitta på för kul i jul då?" frågade läraren i klass 5A.
Barnen började prata i munnen på varandra, ivriga över att få berätta om alla deras jullovsplaner.
Läraren skrattade och gjorde en lugnande gest med händerna.
"Så ja, lugn. Nu tar vi en i taget."
Klassen lugnande sig och en och en började de berätta; om skidresor, resor till soliga och exotiska platser och en massa annat spännande.
Tony slutade lyssna. Inte för att han var ointresserad, det var han inte. Men han hade börjat drömma sig bort...
Vi ska fira jul på landet. Det är jättemycket snö där och vi ska bygga snögubbar och stora snölyktor, som vi sätter ett riktigt ljus i, så det skiner jättevackert när det är mörkt ute.
Jag ska leka med min bästa kompis och kanske gör vi snöänglar. Och jag ska lära min lillasyster att göra snöänglar, hon har alltid velat det.
På julafton får vi god mat, godis och lussebullar. Och vi ska ha det mysigt och titta på julfilm och "Kalle Anka och hans vänner". Vi barn får nog massor med julklappar också.
"Tony... är du med oss...?"
Frökens röst och klasskamraternas fniss fick Tony att vakna till.
"Eh... ja..." mumlade han och rodnade.
Fröken log snällt.
"Vad ska du du göra på jullovet då?"
Tony blev alldeles torr i munnen.
"Eh... vi har nog inte bestämt nåt än."
Det där var en lögn. Men bara en liten vit en. Sådana var väl inte lika allvarliga?
Tony skulle inte fira jul på landet, fosterfamiljen hade inget lantställe. De skulle bara vara hemma i huset på Solstigen.
Och han hade ingen bästis att göra snögubbar med. Den enda vännen han hade var Jakob, men han skulle också resa bort.
Så till jul skulle Tony bara ha sig själv. Och lillasyster Colette förstås.
Om han och lillasyster skulle få god mat, eller ens någon mat alls, på julafton visste han inte.
Godis, lussebullar och julklappar skulle de nog inte få, han och Colette.
"Jaha," sa fröken. "men du får nog en skön jul ändå ska du se."
Tony lyckades le mot den vänliga kvinnan, men inom honom rotade en varelse vid namn Ångest omkring i magen.
Jullov innebar flera veckor hemma med fosterfamiljen. Ingen skola att fly till. Inget varmt skolbibliotek att drömma sig bort i.
Bara sällskap med Ångest och Rädsla.
Jakob petade på honom.
"Vad synd att inte du också ska åka till Kroatien i jul. Då kunde vi haft skitkul tillsammans, bada och snorkla - och åka båt och kolla på delfinerna."
Tony nickade och lyckades får fram ett blekt leende igen.
"Nästa år kanske din familj också kan åka dit." sa Jakob förhoppninsfullt.
"Kanske." sa Tony. "Men jag hoppas du får kul ändå."
Jakob log.
"Jag ska köpa nåt coolt till dig i Kroatien - och nåt till lilla Colette med."
Tony kunde inte svara. Då skulle han bara börja gråta.
Jakob var bra snäll han!
Jag kanske ska berätta för Jakob om hur jag har det hemma...?
Tony slog genast bort den tanken. Han vågade inte berätta.
Det fick man inte. Då kunde man råka illa ut.
Fröken började läsa ur spännande en kapitelbok. Den var bra.
Men Tony kunde bara sitta och tänka på hur julen skulle bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar