"Ska Ryan sova i er stuga i år igen?" frågade Clark när de ätit middag första kvällen på Camp Topeka. "Eller får vi låna honom?"
"Nä, det får ni inte." sa Sheila. "För han är vår."
Hon lade armen om Ryan.
"Eller hur, Ryan?"
Ryan nickade.
"Tjejerna klarar sig inte utan mig." sa han kaxigt. "Ni vet; jag skrämmer bort spöken och grejer."
"Det är tur att vi har dig sötnos." skrattade Maureen och pussade Ryan på näsan.
"Ja, då får väl vi klara oss utan spökvakt." sa Clark till Joe och Arthur.
"Och vem vet, vi kanske kommer och spökar för er." sa Joe till Maureen, Sunshine och Sheila.
"Ja, gör det!" sa Sheila leende. Sedan tillade hon: "Om ni vill ha en hink iskallt vatten över er..."
"Alltid skönt med en dusch." flinade Clark.
"Så du ska dela rum med tre söta tjejer du Ryan?" sa Joe.
"Fyra." sa Sheila. "Jill delar stuga med oss i år."
"Fasen vilken tur du har Ryan!" sa Clark.
"Mmmm, det har jag." sa Ryan och log med glimten i ögat.
Sedan såg han lite blygt på tjejerna.
"Fast ni får inte pussas och hålla på..."
"Jo, det får vi!" sa Sunshine.
"Vi ska 'pussas och hålla på' jättemycket med dig!" sa Sheila.
Sunshine, Maureen och Jill fnissade.
"Det bli väl kul, Ryan?" fnissade Maureen och kramade om honom.
"Mmmm... jättekul..." mumlade Ryan.
Men han log mot tjejerna och såg ganska nöjd ut.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar