*
"Ska jag dö nu?" frågade Sunshine med svag liten röst när de var framme vid sjukhuset.
"Nej, det ska du inte!" sa Ryan, nästan argt, för han var så orolig.
Coach Henderson gav pojken en lugnande klapp på axeln.
"Allt ska ordna sig, grabben, okej?"
Ryan nickade.
Maureen lade armen om Ryan.
~
"Oj, ni kom verkligen i sista sekunden." sa läkaren när Sunshine låg på en brits.
Ryan och Maureen blängde på läkaren.
"Men nu ska du få lite motgift och sen ska du bara vila, så blir du bra sen, lilla vän."
Sunshine såg dåsig och omtöcknad ut. Ryan och Maureen ställde sig vid britsen och höll hennes händer.
"Vad gör du här?" sa Sunshine till Ryan. "Du avskyr ju sjukhus."
"Vill inte lämna dig." mumlade Ryan skakigt.
Sunshine log mot honom.
"Nej, nu får ni gå ut i väntrummet." sa läkaren.
"Men..." började Ryan.
Men läkaren lyssnade inte på pojkens protester, han bara föste ut Maureen och Ryan.
~
Ryan sjönk darrigt ner på en stol i väntrummet. Han såg blek ut.
Maureen visste att det inte enbart berodde på att han var orolig för Sunshine; Ryan led av sjukhusskräck. Idag var första gången han frivilligt följt med till ett sjukhus.
Maureen satte sig på huk framför Ryan. Hon strök luggen ur hans panna och såg honom djupt i ögonen.
"Ryan, vill du gå ut...?"
Ryan skakade på huvudet.
Maureen drog Ryan intill sig och kramade honom.
"Det var verkligen bra att du kom på det där med sjalen, Ry. Det kanske räddade Sunnys liv."
Ryan sa inget. Han bara kramade Maureen hårt.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar